Estromo

Sedan ett par dagar seglar vi i svenska farvatten igen. Vi planerade att gå från Farsund direkt till Sydkoster och allt fungerade bra första dygnet med lagom vind och lite regn. På morgonen när det började ljusna och vi var en bit ut på Skagerak blåste det upp ordentligt och vi fick både vind och vågor emot oss. Efter en stunds stampande med revad stor och motorn på högvarv i fyra knop beslöt vi oss för att göra ett slag in mot en alternativ-hamn i Norge istället. Tack vare att vår rutt låg diagonalt upp mot Koster var vi bara några timmar från norska kusten trots att vi seglat hela natten.

Åter igen var jag väldigt tacksam att vi märkt ut alternativhamnar med stora waypoint-ikoner innan avfärd. Det är inte läge att stå och leta nöd-/alternativhamnar i kuling och regn. Närmaste hamn var Risör som blev en väldigt trevlig överraskning. En riktigt fin hamn med gott om affärer och restauranger. Antagligen ett riktigt partyställe under högsäsong. Om bara priserna (och maten) var bättre i Norge hade vi seglat där oftare. Allt annat är ju toppen.

När vi kom fram till Ekenäs på Sydkoster dagen därpå fick vi ett kungligt mottagande med champagne och en sagolik middag av våra vänner Liv och Magnus. Vi kunde inte fått ett finare välkomnande efter vårt äventyr!

Nu är överlevnadsoveraller och säkerhetsselar undanpackade och en dryg veckas semestersegling på den svenska västkusten väntar. Det har sin egen charm att gå till hamnar där man varit hundra gånger förut. Och så slipper vi tänka på tidvatten och strömmar på ett tag.

Vid lunchtid idag steg vi i land i Farsund efter nästan exakt tre dygn på havet. Det var precis lika länge vi var ute när vi gick åt andra hållet men då landade vi i Whitehills som bara ligger halvvägs in i Moray Firth.Vår hemsegling var ungefär 65 Distans längre då vi gick hela vägen från Inverness till Norge.

Vi hade väldigt bra vind den mesta av tiden även om vi fick köra ett drygt dygn med motorn. Som vanligt när man ska ge sig iväg så blir det en väldans dividerande med väderutsikter och i vilken grad man kommer att kunna segla och hur fort. Vi hade räknat med en period av nästan total stiltje och till och med köpt en extra reservdunk diesel.

Precis som på förra överseglingen hade vi lite radiodiskussioner med oljeindustrin som gärna ville veta våra intentioner när vi närmade oss deras plattformar, fastän vi höll oss på väldigt bra avstånd. Jag tror de är lite extra nervösa nu när det läcker gas lite här och var…

Och så den största bonusen av alla: En väldans massa delfinbesök!

Nu ligger vi i Inverness igen och har bunkrat mat och kollat väderprognoser hela dagen. Imorgon förmiddag tankar vi vatten och diesel ger oss iväg ut på Nordsjön. Vi pratade med ett par svenskar på bryggan idag som också är påväg hem men efter en resa på åtta år…
Vinden kommer att vara sådär men jag tänker köpa en extra dieseldunk imorgon så att vi kan mata på om det skulle bli total bleke. Nästa gång jag srkiver något är vi förhoppningsvis i Norge. Vi räknar med att det tar tre till fyra dygn. Hejdå alla!

Här är lite rörliga bilder från seglingen i går och i förrgår. De två snuttarna är faktiskt i fel ordning (vad gör man inte för dramaturgin?). Vi hade en lugn segling ner mellan Rhum och Eigg till Cull och en riktigt fräsig kryssbog dagen efter raka vägen in mot norra udden av Mull.

Om Södra Islay var så långt söder ut vi kom så blev Mallaig den nordligaste punkten för vårt lilla västkustbesök för den här gången.

Mallaig är ett litet fiskesamhälle som håller på att rycka upp sig en hel del. Ny för i år är besöksmarinan med pontoner, el och vatten. En perfekt mellanlandning innan man fortsätter ut till de lite vildare öarna på den här delen av kusten. Våra absoluta favoritöar, sett från vattnet i alla fall, är Rhum Island och Eigg. De ligger alldeles bredvid varandra och ändå är de så olika. Eigg, som på håll ser ut som en stor platt klippa, och Rhum som mest liknar en vulkankrater eller ett månlandskap från Tintin.

Nästa gång kommer vi att spendera flera dagar med att vandra omkring på båda dessa öar och bestiga flera av bergstopparna! Nästa gång  ja. Det är det enda vi pratar om nu. Gissa om vi kommer tillbaka!?

Påväg in mellan Eigg och Rhum fick vi den finaste delfinuppvisningen hittills. Fyra stycken vuxna delfiner som simmade i bredd och dök under båten precis samtidigt! Man går bara omkring och ler efter en sådan upplevelse.

Efter Mallaig och seglingen mellan Rhum och Eigg gick vi ut till Cull som ligger strax utanför Mull och la oss på svaj i Loch Eatharna. Det är en stor, hyfsat skyddad vik med gott om besöksbojar. Avgiften för att använda en boj betalas i det lilla hotellets pub samtidigt som man givetvis måste provsmaka den lokala alen! Efter Coll gick vi tillbaka till Mull och Tobermory igen för att börja förbereda oss på att återvända till svenska farvatten. Vi kommer att gå tillbaka genom Caledonian Canal och sedan bunkra och invänta rätt förhållanden i någon av hamnarna på ostkusten.

Idag gick vi upp genom det vackra Sound of Mull till Tobermory på Ilse of Mull. Tobermory är precis lagom civiliserat med affärer, pubar och restauranger men utan någon bro till fastlandet. Här stannar vi nog någon dag extra!

Och just det ja, vi har märkt att delfinerna ofta kommer fram när jag spelar gitarr! Inte så mycket för att de lockas av “musiken” utan snarare för att retas. När jag lagt undan gitarren och krånglat fram kameran går de och gömmer sig!

 

Nu har vi seglat på västkusten i ett par dagar med väldigt bra väder om än lite vindfattigt. På vägen ut ur kanalen träffade vi på ett par skottar i en fin träbåt som vände ut och in på sig själva för att försäkra sig om att vi inte skulle missa något sevärt under våra kommande veckor.

På deras inrådan blev vårt första mål Dunstaffnage marina där vi kom in sent på kvällen och hittade en ledig plats längst ut på en ponton. Av några gubbar vi träffade på bryggan fick vi veta att puben/baren i marinans restaurang fortfarande var öppen så det fick bli några goa ales och chips till kvällsmat!

Nästa hamn blev Oban, dit vi troligen återvänder på vägen norrut imorgon. Där låg vi på svaj och tog dingen in till en landstigningsponton som ingår i servicen. Himla bra ordnat. Oban är proppfullt av turister men ändå lite småcharmigt med pubar och affärer att kolla i. En skön kontrast till naturupplevelserna längst kusten. Ungefär som att komma in till Lysekil efter några dagar i naturhamn.

Tanken var fortsättningsvis att smita innanför den ökända Corryvreckan och ner till Islay men i höjd med sundet mellan Jura och Scarba gick vi in i 6 knops motström och fick gå in till Craobh marina och invänta högvatten. I Craobh finns ett tjugotal hus och en… japp, pub! Efter lite konsultation med en farbror i marinan kom vi fram till att våra nya beräkningar stämde och dagen efter (idag) gick vi som i nedförsbacke förbi Jura och ner till Ilsay.

Målet var att besöka några av favoritdestillerierna på Islay och att göra det för segel och känga. Inga taxifärder eller hyrbilar alltså. Vi kollade in sjökortet och insåg att om vi lägger oss i Lagavulin Bay alldeles nedanför Lagavulin-destilleriet så har vi även Laphroigh och Ardbeg inom en kvarts gångavstånd åt varje håll!

Sagt och gjort. Nu ligger vi i en spegelblank vik med den jättelika Lagavulin-logon bakom oss. Besöken på de tre destillerierna var toppen och rundvandringen här på Lagavulin var pricken över i:et. Imorgon går vi Norröver igen för att söka en bättre hamn inför kommande hårdare vindar.

Det har varit några underbara dagar på sjöarna och i kanalen med ett tempo som är något helt annat än seglingen på Nordsjön och längs kusten. Det är väldigt få båtar vi träffar på och på sjöarna är vi nästan helt ensamma. Efter att vi övernattat på Loch Ness gick vi upp för slusstrappan i Fort Augustus och stannade där över natten. Den lilla byn som vuxit upp runt slussarna var riktigt mysigt och kändes inte alls som någon turistfälla trots alla besökare som ville titta på och fotografera vår slussning. Jag tror aldrig att vi blivit så fotograferade förut.

Loch Oich är den högst belägna sjön i Skottland dit man kan komma med båt så givetvis passade vi på att segla några timmar där, även om vinden kom och gick som den ville.

Nu ligger vi i Banevie, alldeles ovanför slusstrappan Neptune Stairs. Imorgon bitti klockan åtta går vi in i den översta slussen och påbörjar den långa nedförsbacken. Vi har siktet inställt på det smala sundet Corran Narrows utanför Fort Williams. Målet är att passera precis vid högvatten för att slippa strömmen som kan bli på upp till fem knop mellan sandbankarna. Troligtvis styr vi sedan vidare mot Oban.

Just det ja, den bästa puben i Fort Augustus var The Bothy. Så nu kan du slappna av Johan!

Det blev några sköna storstadsdagar i Inverness, men nu har vi dragit vidare via ett gäng slussar upp i Loch Ness. Just nu ligger vi för ankar strax intill Urquhart Castle, som är en gammal slottsruin från 1200-talet. För en stund sedan var vi inne med dingen och tittade närmare på ruinerna och på Ester som ligger för ankar precis nedanför.

Imorgon blir det förhoppningsvis lite segling innan vi kommer fram till Fort Augustus vid Loch Ness södra ände. Jag lovar att rapportera om vilken av de två pubarna där som är bäst.