Category: El

Fjärrstyrning till ankarspelet

En av Ester-bloggens trogne läsare påpekade för mig att jag lämnat honom hängande med en riktig cliff hanger för ett tag sedan. Jag nämnde att jag hade en tanke på en fjärkontroll till ankarspelet som bara skulle kosta 200 kronor.

Grejen är att jag hittade en fjärrstyrning för bilvinchar riktigt billigt på nätet. Man kan ju misstänka att kvalitén kanske inte är den bästa, men om jag ska vara uppriktig verkar inte de “riktiga” båtvarianterna vara av någon toppenkvalitet de heller fast de kostar över tio gånger så mycket.

Jag brukar bryta strömmen för spelet när vi inte använder det och så får det nog bli med den här inkopplad också. Man vill ju inte lätta ankar mitt i natten på grund av lite radiostörningar…

Mottagaren (den lilla svarta lådan) är helt förseglad med något slags lim så den ska nog klara den marina miljön. Sändaren däremot är väldigt plastig och klen men har i alla fall gummi-membran knappar på framsidan. Extra sändare kostar bara 50:- styck så jag beställde några extra ifall…

Jag tänkte montera det hela om några veckor så jag får återkomma med en rapport om hur den fungerar.

Hemma på riktigt!

Vi landade under bockkranen i Göteborg i söndags på eftermiddagen efter några sköna lata veckor längs den svenska västkusten. Vi hann med några gamla favoriter som Resö (Fika på Panget och Läxöpizzor), Fjällbacka (Klingsglass från stockholmarn), Hunnebostrand och så Gullholmen förstås (gott på Skottarn och världens bästa seglarkompisar). Nu är snart första arbetsveckan avklarad efter vårt äventyr. Det har tagit några dagar innan golvet slutat gunga och jag är fortfarande helt fascinerad över att det kan komma massor av rent varmt vatten direkt ur en kran! Så överflödigt och slösaktigt! 🙂

Esterbloggen får fortsätta leva sitt lite nördiga båtfixarliv som den ju gjort i nästan tio år nu. Det är rätt så ofta jag bläddrat tillbaka i bloggen och hittat saker som jag helt glömt bort att vi gjort. Ändå är det så mycket som inte är med…

Hur som helst så blir det till att ta itu med en del reparationer och kompletteringar nu efter skottlandsresan. Autopiloten ska fixas och några läckage i rufftaket ska tätas. Och så ska jag testa ett riktigt lågprisalternativ till fjärrstyrning av ankarspelet också. 200 kronor för trådlös kontroll av stävankaret, vad sägs om det? Återstår att se om det funkar också. Häng kvar så får ni se! 🙂

 

Ny kopplingsbox för maststöttan

Som alla vet är det är en hel massa sladdar från riggen som ska kopplas vidare ner i båten. (Och det gäller att komma ihåg att koppla loss dem när man mastar av. Ehm…) Fördelen med vår båtmodell är att alla kablar löper inne i masten och vidare in i båten via maststöttan. På så vis slipper man genomföringar i däcket som kan läcka och vara i vägen.

Nackdelen är att själva kopplingen sker inne i motorrummet, som är långt ifrån en idealisk miljö för elektriska kopplingar. Det gäller alltså att skydda skarvar och kontakter så gott det går.

Jag har sedan tidigare haft en liten plastlåda monterad nere vid durken som innehåller en kopplingsplint för just det här ändamålet. Kruxet är att den sitter så lågt och är så trång att det är väldigt svårt att komma åt med alla små pilliga sladdar.

Behovet av en bra kopplingsbox har vuxit med VHF-antenn och, i år, topplanterna så jag köpte en tät plastlåda och gick loss med borren. Resultatet blev det här:

Testlayout för elpanelen

En dummy för elpanelen

Ett steg till mot att bli klar med elpanelen. Än så länge är det bara en utskrift fasttejpad på en träskiva, men jag ville ändå prova så att det känns rätt med placeringen av strömbrytare och annat skoj. Det viktigaste är att det känns smidigt att komma åt viktiga reglage både från ruffen och sittbrunnen. Det är ju det som är vitsen med placeringen vid nedgången.

Nästa steg blir att göra klar förlagan och få det hela graverat i en svartoxiderad aluminiumskiva.

Elpanelen påväg till toaväggen

Elpanelen i de flesta Maxi 95:or är placerad i en låda under nedgångstrappan. Det gör att man inte har koll på bränslemätare eller kan tända lanternor utan att gå ner för trappan och stå på knä och joxa.

När jag byggde om utrymmet under trappan för några år sedan fällde jag in elpanelen i väggen till vänster om öppningen. Det ser i och för sig trevligare ut men nackdelen är att det blir väldigt bökigt när man vill koppla om något på baksidan.

Målet har länge varit att flytta upp kontrollpanelen till utrymmet till höger om toadörren och bara låta vissa huvudbrytare och starkström bo kvar nere under trappan.

Det blir ett projekt i flera steg där det första är att skapa utrymme för panelen i toaväggen och bygga skåpet som ska sitta på baksidan, inne på toan. Resten får nog dröja till nästa säsong.

Batteriuppdatering

En detalj som flera har frågat om är batterihyllan som jag skrev om i våras. Min fina “ritning” räckte tydligen inte som förklaring 🙂 så här kommer en uppdatering med några ytterligare bilder.
Tanken har varit att batterierna ska sitta bergsäkert fast även vid grov sjö eller tillochmed grundstötning. Strax framför hyllan sitter genomföringen för toaavloppet och det är ju inte svårt att tänka sig vad som skulle hända om det kommer ett 50-kilos batteri flygande i den riktningen.
Hyllan har suttit på plats i sommar men bara tillfälligt monterad och bara med startbatteriet. Idag tillverkade och monterade jag två distansklossar som fixerar hyllan i skottet till akterruffen. Alltsammans sitter nu på plats tillsammans med två nya 120 Ah batterier som utgör den nya förbrukningsbanken. Återstår bara nya professionellt pressade kablar mellan batterierna och generatorn.
Det gäller att ha bra laddning och gott om Ampere-timmar ombord, speciellt när man seglar på vintern. Man kan aldrig räkna med att det finns el i hamnarna så här års.

Lite höstpill

Någon gång, kanske redan nu i vinter, ska vi byta ut träpanelen på insidan av akterspegeln där de två enda originalarmaturerna från sjuttiotalet sitter kvar. Jag har beslutat mig för att låta dem vara tills vi byter träskivan men stör mig ändå på de energislukande glödlamporna. Eftersom jag inte hittat några LED-varianter med den aktuella skruvfattningen beslutade jag mig för att konvertera de gamla glödlamporna själv.

Jag filade längs kanten på glaskuporna och knackade loss dem. Sedan var det bara att löda fast trådarna på kretskorten. På kretskortet för varje lampa sitter tolv lysdioder (25-öres dioder från Hong Kong) i grupper om tre med tillhörande motstånd. När allt var fördiglött och testat var det bara att fixera det hela med en väldans massa smältlim.
De färdiga LED-lamporna drar en trettiondel av de gamla glödlamporna och kostar ungefär tre kronor styck, plus någon timmes pillande.