Kossor på Skye

Advertisements

Aluminiumanhopning i Carbost

Efter en övernattning på Coll och Sverige-England matchen avklarad på puben började vi äntligen ta varvet runt Skye som planerat. Vi visste att två andra aluminiumbåtar i bekantskapskretsen var i Skottland samtidigt men vi hade inte stött på varandra tidigare under seglingen. Så det var änna så man ryckte till när Estromo blev anropad på radion på bred göteborgska! Det var Mareld som var påväg in från Yttre Hebriderna tillsammans med Vilde Explorer och de siktade på samma vik som vi, Carbost, hem för Talisker-destilleriet.

Talisker Point
Påväg in i viken till Carbost

Kajsa tar in vyerna påväg in i viken

Det blev en riktigt trevlig träff och troligen utgjorde vi den största anhopningen av Ovni-båtar i norra Skottland just då.

En riktig anhopning av aluminium! Estromo omgiven av Mareld och Vilde Explorer i Carbost utanför Talisker destilleriet.

Förutom vandring blev det självklart blev det en närmare titt och bunkring på destilleriet.

På vandring med Martin och Eva från Mareld
Där nere till höger om Taliskers skorsten ligger vi uppradade.
Det är från den här bäcken som Talisker tar sitt vatten. Det går åt hiskeliga mängder för att framställa en flaska Whisky.
Estromo med Cuillin ridge i bakgrunden

Staffa

De flesta som läst, eller drömt om att komma till Skottland har säkert sett bilder från ön Staffa och Finglas Cave. Vi gjorde ett ärevarv runt ön innan vi satte segel efter att ha lämnat Iona.

Vi närmar oss Staffa
Fingals Cave
Tusentals Puffins häckar på Staffa mellan maj och september. (Jag vet att de heter Lunnefåglar på svenska men Puffins låter mycket gulligare!)
Turistbåtarna går i skytteltrafik till Staffa

 

Någon gång, under perfekta förhållanden skulle det vara spännande att ankra bakom ön och ta gummibåten in i grottan. Får bli en annan gång…

Sound of Iona

Jag passar på att läsa ungdomsklassikern Kidnappad av Robert Louis Stevenson nu när vi är i farvattnen där delar av boken utspelar sig.

Extra häftigt när vi ligger för ankar i viken mitt emot Iona utanför Mull och bokens huvudperson David Balfour blir strandsatt på Erraid som utgör ena halvan av vår ankringsvik.

Spännande att hänga med på kartan från 1840 som jag köpte i en bokaffär i Oban

Spoiler: David håller på att dö av hunger på ön tills han inser att det blir lågvatten var tolfte timme och att det bara är att vada över till Mull.

På andra sidan sundet ligger Iona med sin utspridda bebyggelse.
På sjökortet syns det smala sundet mellan Erraid och Mull. Hade David läst på om tidvatten hade han sluppit äta råa musslor i fyra dagar för att överleva.

Bunkring i Oban

Det första man möts av efter att ha passerat Corpach är den storslagna viken Loch Linnhe.

Storslagna vyer på Loch Linnhe
En av färjorna vid Corran
Flygövning över Loch Linnhe som vanligt

Corran Lighthouse

En återblick mot det smala sundet i Corran. Det gäller att hålla undan för kabelfärjan.
Framme i Oban för bunkring
Oban är en riktig turisthåla, men bra för bunkring. Och gott om trevliga pubar.
Det finaste i Oban är utsikten mot Kerrera
McCaig’s Tower i Oban

Nu är vi bunkrade med mat, vatten och diesel. Imorgon drar vi vidare ut mot Iona på Isle of Mulls sydvästra spets.

Inverness och kanalen

Det blev en välbehövlig extra dag i Inverness. Det är alltid lite av en chock att komma från den total isoleringen på Nordsjön direkt in till myllret i den lilla storstaden mitt uppe i Skottland. Lokalinvånare blandas med tillresta seglare, turister och förvirrade friluftsmänniskor påväg till eller från de omgivande bergen.

Inverness ligger inbäddad mellan gröna kullar
Förvirrad vandrare
Lokalbefolkning
The Castle Tavern, en av alla pubar i Inverness

Dagen därpå gick vi med första slussningen och vidare upp mot Loch Ness. Att gå genom Skottland på the Caledonian Canal är nästan hypnotiskt lugnt, speciellt nu när vi gjort det några gånger.

Påväg ut på Loch Ness
Kajsa har järnkoll i Fort Augustus
Ben Nevis visar sig från sin bästa sida.
Påväg ner genom Neptunes Staircase

Nu väntar västkustäventyret på andra sidan sista slussen i Corpach!

Isle of Skye 2018

Årets äventyr går till Isle of Skye i nordvästra Skottland. Vi har tidigare varit och snuddat vid Skyes södra udde några gånger och sett de majestätiska bergstopparna torna upp is i norr men bara på håll. I år är det meningen att vi ska utforska ön i lugn och ro under några veckor i juli.

Vi gav oss iväg tidigt på midsommardagen fast inställda på att gå hela vägen från Göteborg till Inverness. Sist vi gjorde den sträckan med Estromo tog det exakt fyra dygn och vi var väl förberedda och bunkrade för att klara resan.

Vi viste att vi skulle få ett obekvämt dygn utanför norska kusten med vindar runt 14 meter och motig sjö som byggts upp på Nordsjön. Fläcken med hård vind låg parkerad söder om Norge och skulle inte flytta på sig på flera dagar så vi peppade oss att bita ihop och hade som målprojicering att få några lugna dygn så snart vi kommit ut på andra sidan.

Så mycket för den peppen. Efter bara någon timme i de ökända krabba vågorna söder om den norska sydspetsen gav vi upp. Hård vind är en sak men med krabb sjö som gör att man dyker in i varannan våg och stampar ner i nästa vågdal tappar man humöret rätt snabbt. Efter en sprängd schackel och en bortspolad svanhals beslöt vi oss för att göra ett slag in mot Farsund som låg och lockade bara några timmar bort.

Påväg in mot Farsund och lugnet.

Kontrasten mellan kaoset på havet och det spegelblanka, idylliska Farsund var slående. Det blev ett par dagar med reparationer och ytterligare bunkring innan vi gav oss iväg igen över ett betydligt lugnare Nordsjön.

Vi lämnar Farsund tidigt på morgonen ett par dagar senare

Resten av överseglingen gick mycket bra. Vindarna var mestadels nordliga så det var rätt så kyligt, speciellt med tanke på vad vi vant oss vid i land den senaste tiden. Vi gick strikt på 6-timmars pass hela vägen vilket visade sig fungera perfekt. Vi har verkligen hittat rätt nu när det gäller avvägningen mellan vila och segling när vi är två personer ombord.

En viktig faktor är Estromos nya navigeringsutrustning som gör det möjligt för den som har vakten att ta med sig en platta med AIS, sjökort och radar vart man än går ombord. Det gör att (så långt vädret tillåter) vakthavande kan koka kaffe, laga mat och gå på toa på sin vakt, hela tiden med full uppsikt.  När den andra vaknar är maten klar och det är bara att lösa av.

Land i sikte!

Efter ett par dygn kom det efterlängtade “Land i sikte!” och inte minst “Internet!”. Sista dygnet i Moray Firth är alltid extra trevligt då man seglar längs kusten i Firthen och har 4G-kontakt nästan hela tiden.

Väl inne i Firthen tornar de enorma klipporna upp sig längs kusten.

Vi ville tajma ankomsten till Inverness så vi skulle få medström in genom det trånga sundet vid Chanonry Point och komma med den första slussningen vid Clachnaharry Sea Lock. För att inte komma fram för tidigt rullade vi in seglen och gick på bara en liten snutt av förseglet den sista biten in i Firthen.

Den vackra kuststräckan på väg in i Moray Firth

Taktiken fungerade även om det känns lite fånigt att slöra i fyra knop när man kunde göra det dubbla. Tidigt på morgonen närmade vi oss Chanonry Point som är ett känt tillhåll för delfiner som tycker om att hoppa i tidvattenströmmarna.

Några delfiner hälsar oss välkomna när vi passerar Chanonry Point.

Några timmar senare var vi framme vid Kessock Bridge och kunde ropa upp Clachnaharry Sea Lock. Vi fick gå direkt in i slussen och en stund senare låg vi förtöjda inne i marinan.

Äntligen framme vid Kessock Bridge

Nu ska vi ta igen oss en dag innan vi går vidare genom the Caledonian Canal över till västkusten och huvudmålet för vår segling.