Regn och strapatser

Efter dagarna på Isle of Mull och Tobermory var vi sugna på lite äventyr igen och fick det med råge. Enda sedan vår förra segling i Skottland för fyra år sedan har vi drömt och planerat om att lägga till i viken på ön Rum mitt emot ön Eigg. Förra gången seglade vi mellan öarna på väg ut till Coll och när jag tittade i sjökorten syntes tydligt den skyddade (verkade det som) viken på Rum där man kunde ligga för ankar. Enda sedan dess har jag funderat på hur det skulle vara att få ro iland och bestiga åtminstone någon av de mindre topparna på ön.

Viken på ön Rum
Viken på ön Rum

Vädret var riktigt bedrövligt när vi vaknade på morgonen och skulle så fortsätta i någon dag till men vi hade bestämt oss för att gå vidare och vinden skulle blåsa från sydväst så vår vik låg perfekt…

Regn och dålig sikt på väg till Rum
Regn och dålig sikt på väg till Rum

För att göra en lång historia kort så hade vi inte lä utan låg snarare i en vindtunnel där det blåste mer inne i viken än utanför. På något sätt fångade bergen vinden som i en tratt och skickade den ner längs vattnet där vi låg så det gick vita gäss längst in. Det blev en natt med kläderna på och ständig beredskap om ankarlarmet skulle gå. Med vinden vinande och regnet smattrande på däcket hade det varit ett rätt besvärligt scenario men ankaret höll oss på plats hela natten!

Nästa morgon lämnade vi tidigt för att gå in till Mallaig utan att ens ha gått iland på Rum. Snopet på ett sätt men nu känns ön nästan än mer mystisk och åtråvärd. Vi stod i regnet och snålblåsten och såg slottet på stranden och bergssluttningarna som tonade upp sig i diset. Närmare än så kom vi inte.

Närmare Rum än så här kom vi inte den här gången
Närmare Rum än så här kom vi inte den här gången

Mallaig har vi legat i förut. Det är en riktig liten håla men en bra mellanlandning om man vill bunkra och ha en skyddad hamn. Samhället är mest känt som slutstationen för The Jacobite steam train, eller tåget till Hogwarts som många kallar det. På puben träffade vi en man från Yttre Hebriderna och som hade rest in för att ta emot en släkting från Norge. Han passade på att öva sin norska (typ tre ord) och berättade om livet på den nordliga ögruppen, precis det som Kajsa just läser om i en triologi böcker!

Kväll i Mallaig
Kväll i Mallaig

På kvällen i Mallaig slutade det äntligen regna och vi fick se lite blå himmel. Det gick ett rykte på stan att imorgon kommer sommaren och det gjorde den! På morgonen startade vi tidigt för att gå ner till Dunstaffnage som ligger strax norr om Oban.

Äntligen sol och värme! Tidig morgon påväg från Mallaig till Dunstaffnage
Äntligen sol och värme! Tidig morgon påväg från Mallaig till Dunstaffnage
Rum tittar fram bakom Eigg. Ön som vi tvingades lämna dagen innan. Nu hade det varit perfekt för ett besök...
Rum tittar fram bakom Eigg. Ön som vi tvingades lämna dagen innan.
Tidig fiskare
Tidig fiskare
Eilean Musdile lighthouse
Eilean Musdile lighthouse

Dunstaffnage ligger lägligt till om man ska gå in till Corpach och in i The Caledonian Canal. På vägen in passerar man det smala sundet Corran där det blir upp till fem knop ström och den vill man ju inte ha mot sig. Det gäller att planera och starta i rätt tid!

Fyren på udden vid Corran
Fyren på udden vid Corran där vi fick ett par knops medström
Ibland känns det som man seglar omkring i en oljemålning...
Ibland känns det som man seglar omkring i en oljemålning… Påväg in mot Corpach

Nu ligger vi i kanalen alldeles ovanför Neptune’s Staircase och i morgon börjar vi genvägen genom Skottland med siktet inställt på Inverness om några dagar. Där ska vi bunkra och vänta in rätt förutsättningar för att äntligen få segla hem Estromo över Nordsjön till hennes nya hemmahamn!

Lugna dagar

Efter att ha legat första natten på boj ute i hamnen i Tobermory beslutade vi oss för att gå in och ta en bra plats i marinan och stanna i några dagar till. Vi behöver en paus i seglandet för att sköta om både båten och oss själva ett tag.

Lady's Rock
Lady’s Rock

Det finns tråkigare ställen att ligga still på än Tobermory på Isle of Mull. En handfull restauranger, butiker, en riktig pub och så den kombinerade leksaks-, järn-, gitarr-, och spritaffären. Vad mer kan man begära?

460 distans senare

Vi har fortsatt norröver med stormsteg i alla fall om man räknar distans. Sedan vi rundat Land’s End fick vi en perfekt sydväst som tog oss till Dublin på 40 timmar. Timingen för ankomsten var sådärbra klockan ett på natten, mycket vind och in i en okänd stor-hamn. Enda fördelen, som VTS-Dublin talade om för oss, var att det inte förekom någon trafik där inne vid den tiden. Vi hade kollat med Poolbeg Yacht Club att vi kunde lägga oss utanför deras vågbrytare om vi kom sent så det kändes ju tryggt i alla fall.

Irland i sikte
Irland i sikte

Nästa morgon var vi rätt så groggy efter de två dygnen på havet men vi tog oss ändå in till de centrala delarna av Dublin. Jag märkte att jag inte var riktigt utvilad när jag satt på en parkbänk och irriterade mig på att måsarna skrek. Då är det läge att vila lite till. Efter en Guinness (måste göras) vandrade vi tillbaka över broarna i hamnen ut till marinan. Dublin är en trevlig stad där man säkert skulle kunna tillbringa några dagar till men vi hade ju siktet inställt på Skottland. Tillbaka i Estromo började vi planera för nästa dags segling.

Något senare inträffade en incident när en av de stora lastfartygen skulle vända inne i hamnen precis där marinan har sin flytbrygga. Jag stod i sittbrunnen och såg rumpan på det enorma fartyget komma allt närmare. Med hemmahamn i Göteborg är jag vätt så van vid att se stora båtar vända och tog det hela med ro… Tills den började komma VÄLDIGT nära. Några båtlängder framför oss längs bryggan insåg nog både bogserbåtar och befäl att det höll på att gå åt skogen så man startade helt enkelt propellrarna och blåste på för att inte mosa oss som låg i marinan. Hela vågbrytaren som vi låg förtöjda vid sköljdes över och båtar längre fram slets loss från sina förtöjningar. När det blev vår tur pressades vi upp över vågbrytaren. Fendrarna var det första att sköljas upp så vi låg bredsida mot träkanten (phu!) som löpte längs betongbryggan.

Den dumma båten...
Den dumma båten…

Tack vare träplankan på bryggan fick vi inga andra synliga skador än en bula där en pållare slagit i skrovet ovanför vattenlinjen. Vi kommer att lyfta och inspektera närmare när vi kommer hem och banka ut bulan. Dublins hamn kommer att stå för kostnaderna har man lovat! En sån här dag är man väldigt glad att man har en aluminiumbåt! Bara att segla vidare!:)

Baily Lighthouse utanför Dublin
Baily Lighthouse utanför Dublin

Nästa morgon startade vi tidigt och stävade ut mot Irländska sjön med siktet inställt på Skottland. Det var en av de häftigaste seglingsupplevelserna jag varit med om med stadigt 15 meters slör och enorma surfvågor hela vägen upp mot Belfast Lough. Det blev en del blåsor i händerna efter att ha turats om med Kajsa att parera vågor och undvika broachar i 12 timmar men det var det värt!

Vi passerade Belfast hamninlopp i mörkret innan vi på morgonen började vika av mot Islay. Under förmiddagen dog vinden ut allt mer och det slutade med att vi gick på insidan av Corryvreckan och genom Luing sund för motor. Tråkigt att inte få segla kan man tycka men det har sin charm att gå genom virvlarna i det sägenomspunna och vackra Corryvreckan när det är helt vindstilla och kvällen faller på.

Vi kom hur som helst fram till Oban vid tiotiden på kvällen efter 36 timmar på havet. Idag har vi haft en skön dag med besök på destilleriet inköp på Tesco och en och annan öl på några pubar. Börjar kännas som semester nu!:)

Fastknutna i Oban marina
Fastknutna i Oban marina

 

Gött klös!

Idag fick vi den första riktigt goa seglingen med Estromo! Nästan nio knop på öppen kryss med runt åtta meter när vi gick från Falmouth till Newlyn. Vilken balans och vilket klös jämfört med vår gamla Ester!

bu1
Kajsa (och autopiloten) bakom ratten

En underbar dag på havet helt enkelt. Nu ligger vi i Newlyn och har bunkrat det sista inför rundningen av Land’s End imorgon. Efter rundningen har vi både plan a, b och c men huvudspåret är att stå på i några dygn och ta oss till Dublin.

Fiskebåt i Newlyn
Fiskebåt i Newlyn

Jag kommer att lägga in länkar här i bloggmenyn till vår AIS-position men det är alltid så sent när jag skriver så det blir inte tid för det. Här är i alla fall en länk till Marine Traffic så länge för er som vill följa oss på vägen:

http://www.marinetraffic.com/en/ais/home/shipid:4199345

Vi hörs om några dagar!

Mot Land’s End

Vi fortsätter väster ut mot Land’s End som är Cornwalls och Englands västligaste udde. Just nu ligger vi i Falmouth och fixar och bunkrar. Hela tiden säger vi att vi bara ska fixa en stund till och sedan ska vi ta det lite lugnt och känna att vi har semester, men det är så roligt att joxa med Estromo så så det har inte blivit så mycket semester än.

Falmouth kallar sig, som så många andra orter på sydkusten, för Englands seglarmecka.
Falmouth kallar sig, som så många andra orter på sydkusten, för Englands seglarmecka.
St Anthony's Lighthouse på östra sidan av infarten till Falmouth harbour
St Anthony’s Lighthouse på östra sidan av infarten till Falmouth harbour
En av alla branta gränder i Falmouth
En av alla branta gränder i Falmouth

En sak vi försöker utröna är hur mycket diesel vi gör åt med på olika varvtal. Det är viktigt att veta inför kommande överseglingar. Idag har vi köpt och fyllt fyra reservdunkar som passar precis i kistan på akterspegeln. Himla fiffigt. Inte lika fiffigt att hälla diesel på skorna…

Obra

En fixardag i Salcombe

Det blev en väldigt blöt och vågig tur till Salcombe, som för övrigt uttalas “Sålkomb” om man vill låta världsvan. Åtta meter rakt i näsan och gammal hög sjö blandad med ny och motström på några knop och så allt det där i tolv timmar. Det var en sån där dag när man undrar vad man håller på med. Väl framme smälte vi fullständigt när vi kom in i det sagolandskap som är Salcombe. Det är en nästan overkligt charmig liten semesterort med små affärer hotell och pubar och vindlande smala gränder, allt inbäddat bland höga kullar med hus, gårdar och kossor som går och betar.

b1

Hela dagen och gått åt till båtfix. Skot, rullelinor, uthal och seinfall har bytts ut mot nya och fina. Estromo blir lite, lite finare för varje dag. På eftermiddagen anlände äntligen våra sista kartonger med utrustning hemifrån. De har stått i en lada i Salcombe i ett par månader och väntat!

b2

Imorgon fortsätter vi väster ut…