Årets premiär

Det blev en tidig seglingspremiär i år! Tack vare en mild februari är det helt isfritt ända upp i Göta älv i början av mars och det är fritt fram att ta sig in och ut ur hamninloppet utan att riskera några klassiska scener ur Titanic. Vi kastade loss i lördags förmiddag, efter tre månaders seglingsuppehåll, och fick en stunds skön segling ut i norra rännan. Det var mestadels uppehåll så vi kunde sitta ute och äta medhavd soppa. Vinden avtog dock lite senare och vi hade inte riktigt tillräckligt med tålamod för att segla ända till Hönö i bara några knop.

ester_rivo

Halva nöjet med seglingen var att få störa Nannys besättning i förberedelserna för den kommande jordenruntseglingen. Inte nog med att de driver sitt projekt väldigt ambitiöst och seriöst, Nannys blogg är dessutom oändligt mycket mer innehållsrik och spännande än den här! 🙂

ester_hono

Söndagens hemfärd blev inte fullt lika fridfull. Upp mot tio meter i sidan, snöblandat regn och gammal sjö på Rivöfjorden gör att man känner en viss ödmjukhet inför segling under den här årstiden. Men vi var både mentalt och klädmässigt förberedda och klarade utmaningen utan att frysa! De nya “rånarluvorna” är toppen att ha i det här vädret och det enda jag skulle vilja komplettera med är något att skydda ögonen med. Kanske skidglasögon. En riktigt tuff vinterseglare jag pratade med en gång föreslog på fullt allvar cyklop, och snorkel!  Hmm, får se om jag provar det nästa gång.

Årets flytt till vinterplatsen

Då var det dags för årets flytt till vinterplatsen som innebär en tjugo minuters färd på älven från Eriksbergsdockan till Lindholmen. Förr i tiden kändes alltid vinterförberedelserna med båten lite melankoliska men nu när man ligger i är läget ett helt annat. Vi tänker fortsätta segla med oförminskad styrka så länge det bara går. Om inte vattnet blir för hårt finns det inga hinder!

Propeller- och roderinspektion

Det är himla lätt (och roligt) att titta till propellern när man har en Spare Air-flaska till hands. Jag kan verkligen rekommendera att ha en sådan och en påfyllningsflaska ombord. Det är nästan så att man önskar att anoden behöver bytas!

Dagen efter dyket blåste det upp på natten och en obemannad stor båt i lovart om oss började dragga. Jag vaknade till av att en båt längre bort lyste med en strålkastare och när jag tittade upp hade vi den draggande båten precis bredvid oss! Det var bara att hänga ut allt vi hade i fenderväg och hoppas på det bästa. Den fortsatte som tur var att dragga och fastnade till slut hundra meter längre ner i lä.

Vi var lite oroliga för en båt som låg i “skottlinjen” och som vi inte kunde få kontakt med trots att vi blinkade med lampor och tömde gastutan. Det var inte riktigt läge att ro över när det blåser 15 meter och är helt mörkt…

Vi ringde sjöräddningen som kom förbi efter en stund och tittade till både den draggande båten och knackade på hos båten som låg i riskzonen. Jag skulle inte vilja vakna av att någon knackar på ruffdörren när man ligger på svaj… Måste vara det läskigaste sättet att vakna på! Hur som helst slutade hela kalabaliken lyckligt. Den fina, draggande båten fastnade lagom långt från land, och ingen kom till skada. Själva låg vi väldigt tryggt, om än lite gungigt, vid en kryssarboj så oss gick det ingen nöd på.

Regnigt i Grundsund

Nu har vi kastat loss för drygt fyra veckors segling. Det blir inte fullt så äventyrligt som förra sommaren men något litet skutt till främmande land kan det nog bli ändå. Blött värre har det börjat men mysfaktorn är hög. Som alltid så här på försäsongen är det gott om plats i hamnarna, precis som vi gillar det.

image

 

Det roliga med “dåligt” väder är de mörka, dramatiska himlarna. Uttjatade motiv får nytt liv och framträder så mycket bättre med vackra molnformationer bakom sig snarare än en tråkig klarblå himmel, eller ännu värre en helt utbränd vit.

image

image

Luftning i fyra dagar

Nu står Ester på landbacken för några dagars underhåll av magen. Det var två år sedan vi lyfte senast så nu var det verkligen dags. Innan vi for iväg till Skottland förra sommaren tog vi beslutet att nöja oss med att en dykare fick gå ner och titta till propellern och framför allt se till att zinkanoden satt kvar.

luftas

Efter två vintrar har även isen gjort sitt längs vattenlinjen och gnagt bort en hel del bottenfärg. Förutom att bättra på med bottenfärg passade vi även på att byta packningen runt propelleraxeln. Den ska hålla i fyra år men jag tyckte att det är lika bra att byta när hon ändå är uppe. Det är fantastiskt att sådant som kändes så motigt och krångligt första gången går på ett kick när man vet hur man ska göra!

mr

Jag passade även på att uppdatera fogen runt fönstren med UV-Sika som vi brukar göra ung. var tredje år. Även detta går så mycket lättare och snabbare när man har vanan inne. Och så vet jag att det precis räcker med en tub Sika för alla fönstren. Halva nöjet med att fixa fogen är att när man rubbat och fogat och vaxat ovanför gummilisten blir hon så himla fin! 😀

Imorgon är det dags för sjösättning igen efter fyra dagars luftning. Om det nu inte blåser för mycket…

Fjärrstyrning till ankarspelet

En av Ester-bloggens trogne läsare påpekade för mig att jag lämnat honom hängande med en riktig cliff hanger för ett tag sedan. Jag nämnde att jag hade en tanke på en fjärkontroll till ankarspelet som bara skulle kosta 200 kronor.

Grejen är att jag hittade en fjärrstyrning för bilvinchar riktigt billigt på nätet. Man kan ju misstänka att kvalitén kanske inte är den bästa, men om jag ska vara uppriktig verkar inte de “riktiga” båtvarianterna vara av någon toppenkvalitet de heller fast de kostar över tio gånger så mycket.

Jag brukar bryta strömmen för spelet när vi inte använder det och så får det nog bli med den här inkopplad också. Man vill ju inte lätta ankar mitt i natten på grund av lite radiostörningar…

Mottagaren (den lilla svarta lådan) är helt förseglad med något slags lim så den ska nog klara den marina miljön. Sändaren däremot är väldigt plastig och klen men har i alla fall gummi-membran knappar på framsidan. Extra sändare kostar bara 50:- styck så jag beställde några extra ifall…

Jag tänkte montera det hela om några veckor så jag får återkomma med en rapport om hur den fungerar.

Snacka om renoveringsprojekt

Det är skönt när den här bloggens läsare sätter ord på hur man känner när man själv har svårt att furmulera sig.

Är det inte vemodigt att segla in i hemmahamn, det är med blandade känslor. Roligt att se nära och kära, men samtidigt vill man ut på nytt. Man får anta att minnesbanken har blivit bunkrad, något att drömma om och längta tillbaks till när höstrusket sen sätter i gång. Vackra bilder som återspeglas i tankarna och allt som ännu väntar på en längre fram.

Den här kommentaren fick jag från den vackra finska Swan 371:an Ardnagee som vi träffade i Inverness när vi var på väg mot västkusten. Det är ett fantastiskt renoveringsprojekt man har åtagit sig. Först att segla hem den vackra, men slitna, 371:an till sin gamla hemmahamn och sedan påbörja den omfattande renoveringen. Ungefär som vi gjort med Ester. (fast med en LITE finare båt.) Häng med på Ardnagee-bloggen (och kolla in bildbanken) så får ni se hur det går!