Underhåll – Estromo

Anodbyte och räddning av tanklock

I vanliga fall när vi haft båten i vattnet på vintern brukar vi göra ett lyft på våren för att bättra på bottenfärgen, titta till propellern och byta zinkanoden. I år har vi beslutat oss för att hoppa över lyftet för att spara lite tid och tack vare din lilla fiffiga Spare Air-flaskan kan man göra små minidyk och ändå fixa anodbytet. När vi tankat på Björkö igår lyckades jag tappa tanklocket när vi låg vid sjötappen så jag passade på att hämta upp det och byta anoden samtidigt. Den gamla satt kvar och var i hyfsat bra skick efter en hel vinter med ständig landström. Känner mig rätt så nöjd nu med tanklocket och ny zinkanod på plats!

Luftning i fyra dagar

Nu står Ester på landbacken för några dagars underhåll av magen. Det var två år sedan vi lyfte senast så nu var det verkligen dags. Innan vi for iväg till Skottland förra sommaren tog vi beslutet att nöja oss med att en dykare fick gå ner och titta till propellern och framför allt se till att zinkanoden satt kvar.

luftas

Efter två vintrar har även isen gjort sitt längs vattenlinjen och gnagt bort en hel del bottenfärg. Förutom att bättra på med bottenfärg passade vi även på att byta packningen runt propelleraxeln. Den ska hålla i fyra år men jag tyckte att det är lika bra att byta när hon ändå är uppe. Det är fantastiskt att sådant som kändes så motigt och krångligt första gången går på ett kick när man vet hur man ska göra!

Jag passade även på att uppdatera fogen runt fönstren med UV-Sika som vi brukar göra ung. var tredje år. Även detta går så mycket lättare och snabbare när man har vanan inne. Och så vet jag att det precis räcker med en tub Sika för alla fönstren. Halva nöjet med att fixa fogen är att när man rubbat och fogat och vaxat ovanför gummilisten blir hon så himla fin! 😀

Imorgon är det dags för sjösättning igen efter fyra dagars luftning. Om det nu inte blåser för mycket…

Gammal krockskada lagas

För några år sedan upptäckte jag en dag en rätt så otrevlig krockskada på pushpiten. Någon hade krockat rakt in i aktern så hårt att plasten under pushpiten, där även akterstaget sitter fast, hade spruckit. I år beslutade jag mig för att ta itu med skadan och så här ser det ut för tillfället.

Jörgen började med att kapa bort den skadade delen av röret, trädde i ett smalare rör och satte dit en ny rörbit som motsvarade den gamla. Nu återstår bara svetsning och slipning…

Plasten håller också på att bli återställd. Jag slipar upp ett hål där plasten var sprucken, spacklar underifrån med glasfiberspackel och fyller hålet ovanifrån med epoxy. Sedan Dremmel-fräser jag ett grunt hål med skarpa kanter och spacklar upp med gel coat. Hade varit kul att veta vem som orsakade skadan så jag kunde skicka en faktura på utfört jobb. 🙂

Ester 2.0

I vinter står Ester på torra land efter att ha legat i vattnet de tre senaste åren. Göralistan är lång och huvudmålet är att öka sjövärdigheten och komforten så att vi kan börja ge oss av på längre seglingar. En av de viktigase åtgärderna är att reparera en gammal skada bakom kölen som börjat läcka under senare år. Samtidigt med att reparatören gör sitt jobb med skadan håller vi själva på och skrapar rent botten för en epoxybehandling i åtta lager senare i vår.
Vi jobbar på att sjösätta en tipptopp Ester i version 2.0 den 1 april. Får se om vi lyckas hålla den planen.

Babords självläns

Självlänsen på baborssidan har varit igenkorkad till förmån för länspumpen sedan jag bytte de yttre genomföringarna förra året. Jag har helt enkelt inte hittat någon bra Y-koppling så att de två slangarna kan samsas om samma utlopp. Nu har jag dock hittat en prefekt rostfri koppling på Hjertmans och håller som bäst på med att få det hela på plats…

Fyra dagar på land

I veckan som gick tillbringade vi fyra dagar på land för lite allmän översyn och påbättring av bottenfärgen bland annat. Den största insatsen var att byta den inre propelleraxeltätningen som läckt lite väl mycket det senaste året. Packningen har blivit allt sämre och till slut var vi tvungna att pumpa in fett var och varannan vecka för att få stopp på droppandet. För mycket fett i axelröret kan förstöra det yttre lagret varför det inte känts speciellt bra att ta till fettsprutan alla gånger.

Vid bytet av packningen såg vi att även propelleraxeln var rejält sliten där lagret suttit. Det hade alltså inte hjälpt speciellt mycket att byta till ett nytt lager av samma typ. Tidigare ägare hade även använt sig av olika längder på slang för att få lagret att ligga an mot nya fräscha delar av axeln.
Efter lite surfande och väldigt bra tips och vägledning från Propellerservice på Ringön bestämde vi oss för att byta till Pentas så kallade Blackjack. Förutom att den är i princip underhållsfri är den så kort att den ligger an mot axeln på ett ställe som inte blivit spårat av tidigare lager.

Blackjacken för 25 mm axlar är avsedd för ett axelrör med en ytterdiameter på 42 mm så vårt 38 mm rör var något för litet. Det är dock lätt att fixa med några varv vulkaniserande tejp. Både appliceringen av vulktejp och senare spännringen (en slags bred slangklämma) blir extra tålamodskrävande när det måste ske längst ner i kölsvinet under avgasslangen. Det är ingenting man bör ägna sig åt i sista sekunden före sjösättning. Spännringen går bara att få på plats med en klassisk L-formad insexnyckel för ena sidan och en fast nyckel för den andra. Skiftnycklar och spärrnycklar får inte plats i det trånga kölsvinet…
Eftersom det handlar om ett vattensmort lager måste man lufta det efter sjösättning så att vatten tränger upp hela vägen genom axelröret och fram till packningen. Sedan är det bara en liten klick vattenfast fett som ska läggas på och så har man en helt tät axel resten av säsongen. Hittills har det inte läckt så mycket som en droppe. Någon som vill köpa en halvfull fettspruta? 🙂