London 2014 – Page 2

Mellanlandning på Langeoog

I morse bar det av tidigt från Cuxhafen ut på havet i strålande väder strax efter högvattnet. Tänk om det alltid var så här skönt att segla på Nordsjön! Till en början hade vi riktigt skön segling med platt vatten och sydlig vind. Senare mötte den och avtog och det fick bli motorgång under andra halvan av etappen.

Strax efter fem och efter drygt 60 distans kom vi i alla fall fram till hamnen på Langeoog som är en av de avlånga örarna som ligger uppradade på den tyska nordkusten. Utrymmet innanför och mellan öarna utgörs av sandbankar som rör på sig från år till år så att farleder hela tiden måste bättras på och ibland flyttas. När vi närmade oss sundet mellan Langeoog och Baltrum såg vi inte inte skymten av infartsrännan som fanns utmärkt i de elektroniska sjökorten. Inte heller papperskortet visade rännan där den skulle vara. Efter en stunds dividerande beslöt vi oss för att lita mer på verkligheten än på sjökorten. Vi letade oss långsamt in mellan pinnarna och var till slut innanför sandbankarna och hade fritt fram till hamnen.

Langeoog är en fantastiskt fin ö som man skulle kunna uforska i många dagar. Planen är dock att starta tidigt imorgon och gå vidare väster ut. Varesig väder eller vind ska bli lika bra som idag så vi får se hur långt vi kommer.

Kielkanalen på en dag

Det blev inte några lugna dagar på kanalen som vi hade planerat utan en enda lång. Vi slussade in tidigt i Holtenau och när vi väl var igång gick det av bara farten. Innan vi viste ordet av var klockan nio på kvällen och vi var framme i Brunsbyttel i andra änden. Vi lade oss utanpå en pratglad tysk som kunde bekräfta vår tidvattenplanering för morgonen därpå.

Vi slussade ut klockan åtta i morse strax efter högvattnet när strömmen börjat vända. I slutet på vårt korta skutt över floden Elbe gjorde gamla Ester 10,3 knop över grund och det var nästan som att sladda in på två hjul när vi gick in i hamnen i Cuxhaven. Snacka om avdrift!

Tack vare att vi kom i hamn tidigt har vi för första gången på seglingen hunnit ta en ordentlig titt på stan, ätit, fikat och bunkrat mat, diesel och vatten. Väder och vind ser helt OK ut så imorgon planerar vi att gå ut på Nordsjön och sätta segel väster ut. Ska bli skönt med segling nu efter allt brummande på kanalen!

Framme i Kiel

Nu ligger vi i Sporthafen Stickenhört och ska strax slussa in i Kielkanalen. Efter Grenå tog vi ytterligare ett långt ben på 110 distans till Rudköbing på Langeland. Därifrån ytterligare en tidig avgång och ung 50 distans till Kiel med riktigt skön segling. När vi närmade oss inloppet till Kiel närmade sig tyvärr också ett riktigt elakt regnoväder. Radarn visade stora regnblobbar över hela inloppet precis framför oss. Det roliga med att se regn på radarn är att man är lite föberedd och att man ibland kan se vad man missar!

Vi lyckdes missa det västa regnet men hamnade lite för nära en militärövning som pågick mitt i inloppet och blev ombedda av en militärpolisbåt att hålla oss på avstånd. Jag stannade kvar på kanal 10 på VHF:en en stund och hörde prat om hur många undervattensrobotar som var igång och insåg att det nog låg i vårt eget intresse att hålla oss undan.

Nu ser vi fram mot några lugnare dagar i kanalen och att få sova lite längre på mornarna.

Äventyret har börjat

Nu har årets seglingsäventyr börjat. Målet är att checka in i South Dock Marina i London om knappt två veckor. För några dagar sedan fick vi besked att vi har en plats som väntar på oss så nu är det bara att köra på. Planen är att ta den säkra vägen via Kielkanalen och sedan gå längs kusten via Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och sedan över till Storbritanien. Till sist är det som vanligt väder och vind som bestämmer om vi kommer fram men det känns ändå gott att ha ett tydligt mål.

Väl framme i London tänker vi pausa helt från seglingen och leva storsdagsliv i en dryg vecka. Sedan har vi ytterligare tre veckor på oss att komma hem igen.

Just nu har vi pausat i Grenå efter en nattsegling från Göteborg. Vi siktade på att gå längre men insåg att batterierna inte är i toppform längre. Efter bara 17 timmar med autopilot, navutrustning och lanternor på natten så blev spänningen för låg. Troligen blir det att uppgradera batteribanken när vi kommer till Kiel. Förhoppningsvis hittar vi två 120Ah batterier så vi får en ny fräsh 240Ah bank.

Nu ska vi sova några timmar innan vi startar med laddade batterier klockan 4. Får bli frukost på havet.

Ny autopilot med bonus

Esters autopilot har inte funkat på några år men nu har vi tagit tjuren vid hornen och ersatt den gamla st4000-modellen med en nyare version med inbyggt gyro. Tack vare det kan vi äntligen få heading-data till displayen som gör att vi kan visa radarbilden dubbelkopierad över sjökortet tillsammans med AIS-information. Det känns väldigt tryggt inför stundande överseglingar på Nordsjön och i Engelska kanalen i sommar. Heading-datan från gyrot i autopiloten gör också att styrningen blir jämnare och att rattservot drar mindre ström och det skadar ju inte.

Det är inte helt enkelt att kombinera data från olika nmea0183-enheter. I ny utrustning samsas all data i supersnabba nmea2000-nätverk, men gamla nmea0183 är en ren seriell kommunikation som inte går att koppla ihop hur som helst. För att kombinera datakällor, i det här fallet AIS, Navtex och heading-data, så krävs en multiplexer. Den har flera seriella ingångar med valbara hastigheter och en microprocessor som kombinerar informationen och skickar ut resultatet till t.ex. datorer och plottrar.

Det kändes inte som någon rolig utgift att köpa ny autopilot men bonusen med gyrot var nästan värt det ändå.