Mycket film blev det

Jag satt just och gick igenom filerna från sommarens seglingsäventyr och fick det till över 30 timmars film bara med GoPro-kameran! Det blir något att titta på när man sitter på hemmet. Tills dess kan man ju plocka ut lite godbitar som den här när vi just lämnat Cuxhaven för att påbörja den långa resan längs de Frisiska öarna. Riktigt fint väder hade vi med sol skön vind.

Hemma till slut

Efter utslussningen ur kanalen gick vi åter till Stickenhörn-hamnen där vi fick en väldigt bra plats. Den grå himlen sprack upp och det blev en härlig, varm eftermiddag med bad från båten i det rena vattnet (i kontrast till det i Kielkanalen). En efter en kom de bofasta ner till sina båtar och hoppade i så vi gjorde likadant!

Dagen därpå seglade vi i förlig vind över till Danmark och Marstal där vi till slut hittade en plats där vi kom in mellan stolparna. Bredvid oss låg ett brittiskt par som vi pratade med under kvällen. Deras oslagbara kommentar när vi berättade att vi varit ute i fem veckor varav 9 dagar i London: You need a vacation! 🙂

Dess värre nåddes vi den kvällen av tråkiga nyheter hemifrån så den lugna viloveckan vi hade planerat som avslutning på äventyret fick utebli. Istället blev det ytterligare några långa dagar upp mot Göteborg, och på onsdagen angjorde vi den svenska kusten och slutligen Eriksberg.

hemma1

Sammanfattningsvis var det här nog det häftigaste vi gjort i seglingsväg hittills. Det slår inte Skottland när det gäller naturupplevelser men det är nog svårt att uppleva mer än vad vi gjorde under de dryga fem veckorna vi var ute. Just nu känns det skönt att vara tillbaka i vardagen så man får vila upp sig lite men vi kan inte låta bli att fundera så smått på nästa sväng. Det blir nog något mer nordligt mål nästa gång…

hemma2

Hittade det här citatet i en artikel på nätet:

“The size of your dreams must always exceed your current capacity to achieve them. If your dreams do not scare you, they are not big enough.”
– Ellen Johnson Sirleaf

Det sammanfattar väldigt bra både det här äventyret och kommande tycker jag!

 

Vi seglar öster ut

West Terschelling var ett vädigt trevligt och charmigt ställe att vara inblåst på. Den stora hamnen som tar 500 båtar bestod till 90% av holländare, 10% tyskar och så vi. När vi pratade med några (som vanligt) väldigt trevliga holländska seglare på ett café och sa att vi var svenska så fick vi kommentaren “Jasså det är ni som är svenskarna!”. Och det i en hamn med 500 båtar… Sedan vi lämnade Kiel har vi inte sett några svenska eller nordiska båtar över huvud taget, förutom våra vänner. En holländare vi talade med hade en teori om att svenskar nog inte seglar så mycket…

Efter några dagar var det i alla fall dags att gå vidare öster ut för att så småningom nå Elbe och Kielkanalen. Vi hade ungefär 180 distans framför oss (2 gånger svenska västkusten) så vi var rätt sugna på att komma iväg.

Vi lämnade Terschelling i gryningen på onsdagen och tog ett första skutt på 70 distans till Borkum som är så otroligt ocharmigt att man ändå gillar det på något vis. Inseglingen blev åter igen riktigt jobbig. Den här gången hade vi frisk vind platt i rumpan och väldigt stora vågor som gjorde det påfrestande att styra. Det kan vara roligt att surfa i medvind men inte i en farled nära kusten när vågorna är korta och ger okontrollerade slängippar.

Det var väldigt skönt att komma in i hamnen och lägga till vid en av lotskajerna utanpå en finne(!).
Under natten tog vinden i och vi insåg att vi skulle bli inblåsta ännu en dag.

Vi hade fått tipset från våra grannar i Terschelling att gå till Nordeney för att det skulle vara fint men nu när vi varit inblåsta ett dygn igen och vädret skulle bli mycket bättre kommande dygnet så började vi så smått planera att ta hela klivet till Cuxhafen på en dag. Om vi startade i gryningen och gick med strömmen så borde vi hinna gå de 95 distansen och komma fram strax före mörkrets inbrott.

Vi lämnade Borkum klockan 6 och fick en fantastisk start på dagen. Inseglingen förbi Borkum som hade varit så kaosartad några dagar tidigare var nu platt och fin och vi kunde falla av öster ut och sätta segel. Under en så lång sträcka kan man inte ha medström hela tiden och det hade vi inte räknat med heller. Dess värre vände den mot oss precis när vi närmade oss mynningen till Elbe och de sista stackars distansen in mot Cuxhafen gick allt långsammare. Det var inte lika illa som i Corryvrecken för några år sedan när vi gick för full maskin framåt ändå och backade över grund. Nu gjorde vi åtminstone 1,8 knop framåt…

Efter några timmar i mörkret sladdade vi till slut in i hamnen vid 11-tiden i 45 grader mot strömmen och fick en plats direkt. Efter lite bunkring och påfyllning av ett tyskt internet-simkort (som jag använder för det här inlägget) gick vi igår eftermiddag vidare till Brunsbüttel och slussade in i Kielkanalen. För några timmar sedan vaknade vi i gästhamnen innanför slussen och är nu påväg genom Tyskland till Kiel.

Presic en vecka återstår nu av vårt lilla äventyr och den tänker vi spendera i det härligt tidvattenfria Danmark! 🙂

Tillbaka på fastlandet

Framme i Terschelling! Överseglingen tog 29 timmar från hamn till hamn med motorn igång den mesta av tiden. Den enda gången vi hade ordentligt med vind var i början och då som vanligt rakt frammifrån. Vi blev ordentligt översköljda i den hårda vinden och de korta stampiga vågorna. Jag har tappat räkningen på vilken gång i ordningen det var.

image

Mot kvällen mojnade det så sakta och vågorna lade sig också. Istället fick vi riktigt tjock dimma som varde resten av natten. Tack vare vår väl tilltagna sprayhood med Kajsas specialdesignade doghouse blir det väldigt uthärdligt att segla även i dimma och mörker. Där under har vi plotter, radar, autopilot och papperskort och kan sköta det mesta utan att bli våta.

image

Vi hade planerat rutten och passagerna över trafikzonerna för att undvika så mycket prolem som möjligt, och den här gången lyckades det riktigt bra! Vi blev inte kontaktade av varesig oljeindustrin, ryska dykare, polisen eller någon annan! Nån gång ska va den första.

Vi blir nog kvar här Terschelling i några dagar i väntan på bättre vind. Det verkar vara en riktig favoritsemesterort för holländarna och barerna och restaurangerna ligger vägg i vägg i det lilla samhället. Får bli något att titta närmare på imorgon.

Klart för översegling

Vi anlände Harwich i går eftermiddag och fick ett kungligt mottagande av Nanny med mat och mys (för vilken gång i ordningen?). De ska ligga kvar en dag till och förbereda en längre översegling direkt till Danmark. Själva ger vi oss iväg inom en timme med sikte på Hollands nordvästra hörn. Troligen går vi till West Terschelling vilket borde ta knappt två dygn, men vi har även några andra alternativ att välja mellan.
Vi hörs igen när vi får nätkontakt på andra sidan!

Vidare längs kusten

I tisdags förmiddag lämnade vi London för den här gången för att ta oss upp en bit längs den engelska kusten. Första steget var att ta oss ner för Themsen ungefär som när vi kom fast omvänt. Denna gången var det om möjligt ännu mindre dramatik då vi kunde gå på rätt sida floden hela vägen från South Dock Marina till bojarna i viken vid Queenborough.

image

Vi fick oss en sista titt på de pampiga omgivningarna kring Greenwich och några sista svallvågor från de supersnabba Clipper-färjorna och snart var vi också igenom Thames Barrier. Det kändes som det brukar när man lämnar London att nu räcker det för den här gången. Men bara en stund senare börjar man längta tillbaka. Knepigt.

image

Övernattnignen i Queenborough gick bra, sånnär som på att vi lärt oss hur det är att ligga vid boj med vinden från ett håll och strömmen från ett annat. Vinden trycker upp båten mot bojen men strömmen vänder näsan åt “fel håll” så att bojen hamnar på lovartsidan och slår mot skrovet. I vårt fall mellan ung. midnatt och tidig morgon. Vi vaknade inte helt utsövda på onsdagsmorgonen…

image
Strandade sälar på en sandbank...

Planen för onsdagen var att gå upp längs kusten till Harwich eller Lowestoft men under förmiddagen blåste det upp och vi fick upp till tio meter rätt i näsan och väldigt stampig sjö så det blev lite väl obekvämt. I höjd med floden Crouch vek vi av och surfade in mot land och hamnade till slut i det lilla sammhället Burnham. Här har vi legat kvar en dag för att bunkra och vila oss och uppleva det här fantastiska lilla samhället. Det har nästan varit en regel under det här äventyret att de bästa platserna och upplevelserna är de vi inte planerat i förväg. Vi råkade bara surfa in här och det är en av resans höjdpunkter!

image

Igår tog vi en kvällspromenad och hamnade på en pub i ett hotell från 1700-talet. De har en egen liten uteservering som är byggd utanpå muren som går längs hela samhället. Här kunde vi sitta och titta på båtarna som ligger på boj längre ut i floden och de som strandat i lågvattnet närmare land. Innan vi gick pratade vi med gubben i baren, som visade sig vara ägaren till hotellet, och han berättade att de har öppet året runt. Hit ska vi komma tillbaka!

image

Snart är det högvatten och då kastar vi loss och går med strömmen upp till Harwich för en sista dieselbunkring och på lördag morgon startar vi överseglingen till Holland. Vädret verkar bli OK om än lite dåligt med vind. Efter inledningen på vår resa prioriterar vi dock dåligt med vind jämfört med för mycket vind rakt i färdriktningen!

London at last

Äntligen är vi framme i London efter två veckor och två dagars segling! Planen vi hade i Harwich var att gå vidare till Queensborough, lägga oss vid en boj i väntan på lågvattnet och sedan gå vidare upp för Themsen med strömmen för att slussa in i vår hamn precis på högvattnet.

image

Det funkade perfekt! Klockan ett igår lade vi till vid bryggan i South Dock Marina, släppte allt vad sjökort, seglarställ, väder-, och tidvattenplanering heter och tog Clipperfärjan in till stan. Nu väntar över en veckas semester! Inga tidiga mornar, väderrapporter eller våta överseglingar!

image

Seglingen från Harwich gick fint och vi kom fram och fick en boj i viken utanför Queensborough strax efter att det blivit mörkt. Vi hade regn och oväder i hälarna och precis när vi knutit fast oss i bojen och krupit in under kapellet började det smattra. På vägen dit blev vi bordade av polisen som kollade pass och annat. De var riktigt trevliga prickar!

image

Det funkade perfekt att få en natts sömn vid bojen och starta tidigt nästa morgon (som vanligt). Vi hade planerat färden uppför Thamesen noga kvällen innan så alla passager, VHF-passningar och anmälningar var väl förberedda. Kanske tack vare att vi var så förberedda så känndes det väldigt odramatiskt. Vi hade nog väntat oss lite mer action, men så var det också söndag. Kanske var det ovanligt lite trafik på grund av det.

image

Efter att ha blivit anvisade av London VTS passerade vi en av öppningarna i Thames Barrier och plötsligt var vi liksom inne i London! Efter kommunikation med hamnen slussade vi en stund senare in och målet att komma till London var uppfyllt!

image

Nu tänker vi ta det VÄLDIGT lugnt i en vecka och inte tänka på segling mer än nödvändigt! 🙂

Framme i Harwich!

Vi har just kommit fram efter 25 timmars översegling och har precis slussat in i Shotley Marina i Harwich. Den nordliga vinden uteblev i stort sett helt och vi fick istället den vanliga sydvästen rakt i näsan.

Vi har kommit överens med hamnvakten om att stanna i ung. 6 timmar för att få lite sömn. Tanken är att sedan fortsätta söder över med strömmen. Skriver mer när jag orkar hålla ögonen öppna! 🙂

England nästa

Den Helder var mycket finare på morgonen när solen lyste än när vi kom in på kvällen i regn och blåst. Väderprognosen visade dock på fortsatt allt för hårda vindar för vår planerade översegling och samtidigt hörde våra seglarvänner på Ada och Nanny av sig och påpekade att nu var det bara några landmil mellan oss. De råkar av en händelse vara i Holland samtidigt och det kändes allt mer lockande att vänta på bra väder tillsammans med dem än ensamma i vår lilla håla.

Efter lite koll i sjökorten insåg vi att vi kunde sammanstråla med kompisbåtarna där de låg och skavdes i Einkhuizen som ligger mitt emellan där vi var och Amsterdam. Vi gick en bit söder över på insidan Den Helder och slussade sedan in i innanhavet som är helt avskiljt från övriga Nordsjön med långsträckta fördämningar. Att segla där inne är en väldigt speciell upplevelse och riktigt nervpressande om man har djupmätare. Det är knappt tre meter i princip överallt! Att segla för fulla ställ, knappt se land och med ett djup på mindre än tre meter är liksom bara fel!

image

Enkhuizen var väldigt pittoreskt och efter lite övertalande från våra vänner öppnade hamnvakten gångbron till den inre hamnen där de låg och väntade. Det var lite som att komma in i en medeltida värld när hamnvakten kom cyklande och öppnade klaffbron. Så fort jag får bättre anslutning ska jag ladda upp en film här under så får ni se själva.

Som om det inte var nog med att träffa vännerna som vi planerat att göra fick vi också syn på en Ovni (vår drömbåt) på vägen in i den inre hamnen. Det var våra bryggkompisar hemma från Eriksberg som höll på att segla hem sin nya båt. Världen kändes plötsligt väldigt liten!

Efter en mysig kväll i Enkhuizen gick vi vidare till Amsterdam på tisdagen. Det blev ytterligare en slussning genom en fördämning och ytterligare segling mitt på havet med tre meters djup timme efter timme. Jag kommer nog aldrig att väja mig vid det.

image

När vi slutligen slussat in i Amsterdam fick vi plats i den lilla privata Aeolus hamnen som ligger väldigt centralt. Den ser inte mycket ut för världen utifrån och har bara några få platser för gästande båtar men det passade oss perfekt. I det lilla klubbhuset kunde vi se VM-fotboll och ölen kostade en Euro styck!

image

Vi beslöt oss för att stanna i Amsterdam en dag och tittade på stan medans oväder och kulingar drog förbi på Nordsjön. När vi skulle gå till färjan som går över till den centrala sidan av stan stack jag in huvudet i klubbstugan och frågade hamnkaptenen om han kände till någon affär som sålde batterier i närheten. En halvtimme senare stod det två nya 90ah batterier i sittbrunnen inhandlade och hemkörda med hjälp av hamnkaptenen! Man blir så glad!

image

Idag skiljde vi oss från våra vänner och gick vidare ut mot kusten till IJmuiden där vi nu ligger och förbereder oss för överseglingen. Klockan är satt på halv fem imorgon då vi ger oss av i riktning mot Harwich. Seglingen ska ta ett drygt dygn så om allt går enligt planerna så är vi framme i gryningen på lördag morgon.

image

Ha det bra alla. Jag skriver igen så fort vi får kontakt med nätet igen.

Hårda dagar på havet

Det har blivit några blöta och riktigt kämpiga dagar på havet sedan sist. Vi gick från Langeoog tidigt i gryningen på lördagsmorgonen och letade oss tillbaka ut mellan öarna i den smala rännan. Dagen började med riktigt skön segling med sydvästlig vind men fram mot eftermiddagen när vi kommit in på Holländskt vatten mötte vinden allt mer och vi beslöt oss för att leta oss in till Lauwersoog som ligger innanför öarna och på fastlandet, vad som nu är fastland i Holland. En nästan identisk situation som dagen innan infann sig och vi letade efter infartsmärken som fanns i korten men inte i verkligheten. Till slut hittade vi i alla fall en ränna och kunde börja den långa ringlande färden in till Lauwersoog.

image

Efter en stund såg vi en flera båtar möta oss långt in mot land och vi tänkte att de säkert beslutat att gå på högvatten för att få bra strömmar längre ut. Snart dök det upp fler master och vi började förstå att det här är något speciellt. En stor kustbevakningsbåt kom upp jämsides med oss (vi börjar bli vana vid sådant nu) och en kustbevakare ropade till oss att det är Tall Ships Race som närmar sig och att vi ska hålla oss strax utanför rännan så kommer det inte att bli några problem.  Kruxet var att bara några meter (kändes det som i alla fall) utanför de gröna bojarna blottade sig sandbankarna så vi valde att ligga strax innanför trots allt. Riktigt många fräcka båtar fick vi se i alla fall. Allt från stora tunga långseglare (som vi gillar) till snabba lätta räsigare båtar (som Kajsa gillar).

image

Lauwersoog är i första hand en fiskehamn och inslussningshamn till kanalerna som ringlar sig vidare in i landet innanför fördämningarna. För oss fick den fungera som övarnattningshamn inför nästa tidiga morgon med klockan ställd på fyra.

Planen för söndagen var att gå minst till West Terschelling och kanske vidare till Den Helder om vädret tillät. Den senare är en bra avselingshamn för överseglingen till Storbritanien så dit ville vi gärna komma. Dagen började med väst-sydväst (hur länge har det blåst i den riktningen nu?) så vi kunde sträcka. När vi var i höjd med West Terschelling kände vi att vi lika gärna kunde fortsätta och DMI hade lovat avtagande vind så hur illa kunde det bli?

Riktigt illa visade det sig. Väderprognoserna svek oss den här gången. Vinden och vågorna tog i och i den långa svängen man är tvungen att göra för att komma rätt in i inselgingsrännan utanför Hollands långgrunda nordöstra kust fick vi det tuffaste vädret och vågorna hittills under våra seglingsår. Sent på kvällen och väldigt blöta och trötta kom vi i alla fall in i den stora industrihamnen och svängde in i marinan. Hamnvakten var ute på en brygga och anvisade oss en plats och det var väldigt skönt att knyta fast Ester och få på sig torra kläder.

Vi hade planerat att starta överseglingen härifrån redan imorgon men vädret ser inte så bra ut. Antingen blir vi liggande i några dagar eller så går vi vidare neråt Amsterdam, fast på insidan och väntar på bättre väder där. Först vila.

Just det ja, fortfarande inget napp på batterier. Känns inte bra att de inte håller längre än 12 timmar utan laddning. Jakten fortsätter i nästa hamn.