Estromo

Vår strategi att slå oss ner alldeles i närheten av puffinsarnas hålor på den gräsbevuxna slänten fungerade! Det dröjde inte länge förrän de blev nyfikna och vågade sig närmare. (Tack för tipset Liv!) Där satt vi och drack varm choklad med världens finaste sällskap!

Det finns två fyrar på Fair Isle. På den norra udden ligger Skroo, 80 meter över havet, komplett med en enorm mistlur på udden utanför. På den södra udden ligger Skaddan som är mer högrest än sitt norra syskon men som ändå ligger 50 meter lägre över havet. Båda två uppfördes 1892 och som de flesta fyrar i Skottland var det familjen Stevenson som låg bakom konstruktionen och uppförandet.

Vi bestämde oss för att vandra norröver och besöka Skroo i dimman och diset som fortfarande låg tät över ön.

Vi fick se fantastiska vyer under vår vandring men fick bara se Puffins på håll. (Jag vet att de heter Lunnefåglar på svenska men puffins passar så himla mycket bättre). Vi har dock en plan att ha en picknick uppe på den gräsklädda klippan, som ligger alldeles ovanför hamnen lite senare ikväll. Vi har hört att om man bara håller sig på avstånd och har lite tålamod så kan man få besök av en och annan nyfiken krabat…

Mitt emellan Shetlandsöarna och öarna som utgör Orkney ligger den mytomspunna ön Fair Isle. Den är Storbritanniens mest avlägsna bebodda ö och har en befolkning på bara 60 personer. Öns enda hamn ger skydd från de flesta vindar så länge de inte kommer från norr, vilket gör att man får ha rätt så bra koll på prognoserna om man planerar ett besök.

Vi har pratat i evigheter om att få möjlighet att segla till Fair Isle och efter några dagar i Scalloway började vi få upp hoppet. På lördagen såg vindar och väder lovande ut för både segling till Fair Isle och åtminstone en övernattning, så morgonen därpå gav vi oss av. Sikten var dålig men det är inget stoppar oss här uppe. Ska man vänta på klart väder kan man bli liggande veckor.

Det blev, som vanligt denna sommar, en fartfylld och härlig segling i ständigt dis och dimma. Samtidigt som vi nås av rapporter om värmebölja hemma har vi varje dag runt 15 grader och sällan någon sol så här långt.

Vi kom allt närmare ön och försökte förgäves skymta land någonstans i diset. På radar och AIS hade vi inte sett en enda båt på hela dagen och det enda som syntes på sjökortet var den lilla pricken som var vårt mål mitt ute i havet. Till slut började jag tvivla på vår navigationsutrustning. Vi borde snart vara påväg in i hamnen och vi hade ännu inte sett land!

Så plötsligt, medan Kajsa förbereder med förtöjningstampar på däcket, börjar de mytomspunna klipporna torna upp sig i dimman! Spetsiga klippor, vattenfall och sandstränder. Och så flockar av puffins som sveper ner runt båten!

Framför oss mellan två klippor öppnar sig den nordliga hamnen och vi ser några master sticka upp bakom piren.

Väl inne i hamnen kunde vi förtöja utanpå den svenska båten Sula som anlänt dagen innan. Hårda vindar är påväg så vi får utforska så mycket vi kan idag! Imorgon behöver vi ta oss till en mer skyddad hamn för att ligga bättre förtöjda i några dagar.

Efter bara ett par dagar i Farsund, med bunkring av diesel och mat, öppnade sig ett fantastiskt väderfönster med sydostlig vind som skulle föra oss raka spåret till Shetland och Lerwick.

På onsdag förmiddag den 29 juni klockan 11:30 lämnade vi Farsund och hade en fartfylld översegling till Shetland. Det enda man skulle kunna klaga på var att vinden var lite väl platt så att vi hade både vind och vågor rakt i baken. En hel del rullande blev det men farten var det inget fel på!

Drygt två dygn senare var det land i sikte när den pampiga södra klippan på Bressay visade sig i diset. 13:30 den 1 juli angjorde vi Lerwick på Shetlands ostkust.

Lerwick är en charmig och rätt så ruffig liten hamnstad som ändå bjuder på både restauranger, pubar och affärer. Vi blev kvar några dagar längre än planerat så vi hann med att utforska både staden och omgivningen rätt så ingående.

Söder om stan ligger udden The Knab med en spektakulär vy över den södra infarten till Lerwick. Området har en rik historia och har i omgångar varit en viktig del i försvaret av Shetland och Lerwick.

Efter fem dagar med regn och hård vind gick vi vidare till den lilla byn Scalloway på västsidan av Shetland. Det blev ytterligare en riktigt skön segling i rätt så hård vind när vi rundade Shetlands södra udde och gick upp längs den majestätiska, klippiga västkusten.

Väl framme i Scalloway förtöjde vi på insidan av den lokala båtklubbens pontonbrygga och fick perfekt skydd från den sydvästliga vinden. Avgiften betalades givetvis i klubbens pub där man fick armbåga sig fram till kassören/bartendern medans övriga medlemmar knorrade om att han borde koncentrera sig på att hälla upp öl istället för att krångla med våran betalning.

Under dagarna i Scalloway träffade vi bara fler och fler underbara människor, både bofasta och tillresta. Redan andra dagen kom ägaren från fiskrestaurangen bredvid båtklubben ner på bryggan och frågade om vi ville ha något från stan när hon ändå skulle in och handla!

Vi gjorde också ett besök på det lokala museet och fick ta del av den gripande och fascinerande historiken kring Shetlandsbussarna, båtarna som i skytteltrafik hjälpte Norge under andra världskriget. Förutom att ha varit huvudort för Shetlandsbussarna var Scalloway också Shetlands huvudstad fram till början av 1700-talet.

Det har blivit något av en tradition att vi använder oss av Farsund på Norges sydkust som sista anhalt innan vi ger oss ut på Nordsjön. Där finns det mesta man kan behöva i bunkringsväg och det är för det mesta gott om plats i hamnen.

Vi bestämde oss dock att gå över till Skagen så snart som möjligt för att starta semestern och komma i form. Vi var båda rätt så slitna från våra jobb och vi har lärt oss att inte ge oss iväg på överseglingar om vi inte är mentalt utvilade och förberedda.

Där satt vi andra kvällen och hade just hällt upp ölen när vi insåg att det bästa väderfönstret för att ta oss upp till Norge var precis nu. Nu som i nu med en gång. Så vi hällde ut resten av ölen och kastade loss vid sju-tiden, lagom för att se solnedgången när vi rundade Skagens udde bland hundratals (kändes det som) andra fartyg.

Tack vare vårt snabba beslut fick vi en underbar segling under både natten och kommande dag. Tidigt på kvällen, dagen efter vi lämnat Skagen rundade vi Lindesnes och fick tillslut efterlängtad sjö-lä när vi började leta oss in till Farsunds hamn.

Här har vi tillbringat några dagar nu och äntligen fått varva ner och komma i form. Vattentank och diesel-dunkar är fulltankade och kyl och frys likaså. Nu gäller det bara att nästa väder- och vindfönster öppnar sig…

Efter år av covid och elände är det äntligen dags för ett nytt äventyr! Den här gången siktar vi på Shetland, den nordligaste skotska ögruppen. I mån av tid, väder och vind letar vi oss sedan söder över mot Fair Isle och Orkney. Vi får se hur långt det blir!

Troligen tar vi några mellanlandningar på vägen över för att korta ner överseglingen. Vid tidigare tillfällen har vi ibland använt Farsund på Norska sydkusten, som start- och landningsplats för seglingar över Nordsjön och det siktar vi på i år också.

Våren har varit full av förberedelser för att få båten och oss själva i form. När det gäller säkerhet så har vår AIS fungerat lite när den känner för det under våren. Efter att ha provat med att byta antenn och kablar gav jag upp och beställde en ny. Det är sådana beslut som svider i plånboken men att synas på AIS:en är av högsta prioritet när man planerar att segla i hårt trafikerade vatten nattetid.

På tal om AIS så är våra flytvästar numera utrustade med personliga AIS:er som löser ut automatiskt tillsammans med flytvästen. Förutom att uppträda som ett MOB-ojbekt för alla kringliggande båtar, triggar de också ett DSC call som sätter igång larmet i VHF:en och väcker den som eventuellt sover.

Motorn har fått sig en rejäl genomgång. I vanliga fall byter vi filter och olja själva och kollar impellern och remmen. I år var det dags för en lite grundligare genomgång av folk som vet vad de gör.

Även propellern har fått sig en genomgång och blivit blästrad och polerad. Det blev ett större projekt än planerat då den är av en invecklad Max-prop modell. Det var arbetet med att demontera och montera propellern som tog några dagar mer än beräknat, men det gick till slut bra tack vare hjälteinsatser från Yachtpaint-varvet på Öckerö. Nu vet vi att den är i gott skick och sitter kvar i många år till.

Bland övriga överkryssade punkter på göra-listan hittar vi uppgraderade sjökort, lyft med bottenmålning och anodbyten, rengöring av bogpropeller-röret, byte av hydraulikslangar till autopiloten, fix av trasig lanterna, nytt batteri till utombordaren, Förstärkning av bog-batteriet, vaxning, byte av fenderskydd, rengöring av vattentanken, skakning av brandsläckarna och genomgång av ankare och kätting.

Efter alla förberedelser är vi redo att ge oss av. Planen är att börja med ett skutt till Skagen och stanna där några dagar för att varva ner och förbereda oss för den fortsatta överseglingen.

Här är ett glapp i bloggen på grund av Covid och annat ovidkommande. Jag kommer att avsluta 2018-seglingen med några inlägg till som kommer att hamna här under så småningom, så om du vill veta hur det slutar så kom tillbaks senare! Tills vidare går det bra att läsa om vår senaste segling tills Shetland och Orkney här ovan. Hoppas det smakar!

Efter några dagar med sällskap i Carbost skiljdes vi från våra vänner och nu började äventyret på allvar med att runda Skye. Det var ju trots allt det vi hängt upp hela seglingen på. Vi var förberedda på att bita ihop även om vi skulle mötas av kyla och vind men istället fick vi en fantastisk segling längs Skyes storslagna västra kust.

Vi siktade på den lilla byn Stein uppe bland de norra vikarna och kom fram någon gång på sena eftermiddagen. I piloten hade vi läst att det skulle finnas fyra gäst-bojar som man kunde låna och vi kunde se dem tydligt när vi närmade oss, tyvärr upplagda på stranden. Efter lite velande bestämde vi oss för att låna en privat boj och kolla om vi kunde ligga på den för natten. Vi rodde in och påbörjade jakten på hamnkaptenen. Av några fiskare vid piren fick vi ett hus utpekat och efter mycket om och men fick vi till slut kontakt med kaptenen. Han ville dock att vi skulle betala till hans fru annars skulle pengarna bara hamna på puben!

Efter en övernattning på Coll och Sverige-England matchen avklarad på puben började vi äntligen ta varvet runt Skye som planerat. Vi visste att två andra aluminiumbåtar i bekantskapskretsen var i Skottland samtidigt men vi hade inte stött på varandra tidigare under seglingen. Så det var änna så man ryckte till när Estromo blev anropad på radion på bred göteborgska! Det var Mareld som var påväg in från Yttre Hebriderna tillsammans med Vilde Explorer och de siktade på samma vik som vi, Carbost, hem för Talisker-destilleriet.

Det blev en riktigt trevlig träff och troligen utgjorde vi den största anhopningen av Ovni-båtar i norra Skottland just då.

Förutom vandring blev det självklart blev det en närmare titt och bunkring på destilleriet.