Som tåget till Shetland

Efter bara ett par dagar i Farsund, med bunkring av diesel och mat, öppnade sig ett fantastiskt väderfönster med sydostlig vind som skulle föra oss raka spåret till Shetland och Lerwick.

Ett par dygn med stadig sydostlig vind

På onsdag förmiddag den 29 juni klockan 11:30 lämnade vi Farsund och hade en fartfylld översegling till Shetland. Det enda man skulle kunna klaga på var att vinden var lite väl platt så att vi hade både vind och vågor rakt i baken. En hel del rullande blev det men farten var det inget fel på!

Autopiloten gör en insats när rorsman vilar sig under sprayhooden

Drygt två dygn senare var det land i sikte när den pampiga södra klippan på Bressay visade sig i diset. 13:30 den 1 juli angjorde vi Lerwick på Shetlands ostkust.

Kajsa hissar den skotska gästflaggan i avsaknad av den shetländska

Lerwick är en charmig och rätt så ruffig liten hamnstad som ändå bjuder på både restauranger, pubar och affärer. Vi blev kvar några dagar längre än planerat så vi hann med att utforska både staden och omgivningen rätt så ingående.

Den vindlande huvudgatan, Commercial Street, som letar sig genom den lilla kuststaden

Söder om stan ligger udden The Knab med en spektakulär vy över den södra infarten till Lerwick. Området har en rik historia och har i omgångar varit en viktig del i försvaret av Shetland och Lerwick.

Här skymtar man resterna av försvarsverk från andra världskriget i nederkant. Den här udden har varit central i försvaret av Shetland och Lerwick i hundratals år.
The Knab i förgrunden och Bressay Lighthouse i bakgrunden. Här kom vi inseglande några dagar tidigare.

Efter fem dagar med regn och hård vind gick vi vidare till den lilla byn Scalloway på västsidan av Shetland. Det blev ytterligare en riktigt skön segling i rätt så hård vind när vi rundade Shetlands södra udde och gick upp längs den majestätiska, klippiga västkusten.

Riktigt häftiga klippor på West Burra söder om inloppet till Scalloway
Jag brukar ofta fotografera de stora pampiga fyrarna i Skottland men här finns gott om små, väldigt söta fyrar också. Här Fugla Ness, på udden utanför Hamna Voe.

Väl framme i Scalloway förtöjde vi på insidan av den lokala båtklubbens pontonbrygga och fick perfekt skydd från den sydvästliga vinden. Avgiften betalades givetvis i klubbens pub där man fick armbåga sig fram till kassören/bartendern medans övriga medlemmar knorrade om att han borde koncentrera sig på att hälla upp öl istället för att krångla med våran betalning.

Förtöjda vid Scalloway Boating Clubs ponton

Under dagarna i Scalloway träffade vi bara fler och fler underbara människor, både bofasta och tillresta. Redan andra dagen kom ägaren från fiskrestaurangen bredvid båtklubben ner på bryggan och frågade om vi ville ha något från stan när hon ändå skulle in och handla!

Vi gjorde också ett besök på det lokala museet och fick ta del av den gripande och fascinerande historiken kring Shetlandsbussarna, båtarna som i skytteltrafik hjälpte Norge under andra världskriget. Förutom att ha varit huvudort för Shetlandsbussarna var Scalloway också Shetlands huvudstad fram till början av 1700-talet.