460 distans senare

Vi har fortsatt norröver med stormsteg i alla fall om man räknar distans. Sedan vi rundat Land’s End fick vi en perfekt sydväst som tog oss till Dublin på 40 timmar. Timingen för ankomsten var sådärbra klockan ett på natten, mycket vind och in i en okänd stor-hamn. Enda fördelen, som VTS-Dublin talade om för oss, var att det inte förekom någon trafik där inne vid den tiden. Vi hade kollat med Poolbeg Yacht Club att vi kunde lägga oss utanför deras vågbrytare om vi kom sent så det kändes ju tryggt i alla fall.

Irland i sikte
Irland i sikte

Nästa morgon var vi rätt så groggy efter de två dygnen på havet men vi tog oss ändå in till de centrala delarna av Dublin. Jag märkte att jag inte var riktigt utvilad när jag satt på en parkbänk och irriterade mig på att måsarna skrek. Då är det läge att vila lite till. Efter en Guinness (måste göras) vandrade vi tillbaka över broarna i hamnen ut till marinan. Dublin är en trevlig stad där man säkert skulle kunna tillbringa några dagar till men vi hade ju siktet inställt på Skottland. Tillbaka i Estromo började vi planera för nästa dags segling.

Något senare inträffade en incident när en av de stora lastfartygen skulle vända inne i hamnen precis där marinan har sin flytbrygga. Jag stod i sittbrunnen och såg rumpan på det enorma fartyget komma allt närmare. Med hemmahamn i Göteborg är jag vätt så van vid att se stora båtar vända och tog det hela med ro… Tills den började komma VÄLDIGT nära. Några båtlängder framför oss längs bryggan insåg nog både bogserbåtar och befäl att det höll på att gå åt skogen så man startade helt enkelt propellrarna och blåste på för att inte mosa oss som låg i marinan. Hela vågbrytaren som vi låg förtöjda vid sköljdes över och båtar längre fram slets loss från sina förtöjningar. När det blev vår tur pressades vi upp över vågbrytaren. Fendrarna var det första att sköljas upp så vi låg bredsida mot träkanten (phu!) som löpte längs betongbryggan.

Den dumma båten...
Den dumma båten…

Tack vare träplankan på bryggan fick vi inga andra synliga skador än en bula där en pållare slagit i skrovet ovanför vattenlinjen. Vi kommer att lyfta och inspektera närmare när vi kommer hem och banka ut bulan. Dublins hamn kommer att stå för kostnaderna har man lovat! En sån här dag är man väldigt glad att man har en aluminiumbåt! Bara att segla vidare! 🙂

Baily Lighthouse utanför Dublin
Baily Lighthouse utanför Dublin

Nästa morgon startade vi tidigt och stävade ut mot Irländska sjön med siktet inställt på Skottland. Det var en av de häftigaste seglingsupplevelserna jag varit med om med stadigt 15 meters slör och enorma surfvågor hela vägen upp mot Belfast Lough. Det blev en del blåsor i händerna efter att ha turats om med Kajsa att parera vågor och undvika broachar i 12 timmar men det var det värt!

Vi passerade Belfast hamninlopp i mörkret innan vi på morgonen började vika av mot Islay. Under förmiddagen dog vinden ut allt mer och det slutade med att vi gick på insidan av Corryvreckan och genom Luing sund för motor. Tråkigt att inte få segla kan man tycka men det har sin charm att gå genom virvlarna i det sägenomspunna och vackra Corryvreckan när det är helt vindstilla och kvällen faller på.

Vi kom hur som helst fram till Oban vid tiotiden på kvällen efter 36 timmar på havet. Idag har vi haft en skön dag med besök på destilleriet inköp på Tesco och en och annan öl på några pubar. Börjar kännas som semester nu! 🙂

Fastknutna i Oban marina
Fastknutna i Oban marina

 

Gött klös!

Idag fick vi den första riktigt goa seglingen med Estromo! Nästan nio knop på öppen kryss med runt åtta meter när vi gick från Falmouth till Newlyn. Vilken balans och vilket klös jämfört med vår gamla Ester!

bu1
Kajsa (och autopiloten) bakom ratten

En underbar dag på havet helt enkelt. Nu ligger vi i Newlyn och har bunkrat det sista inför rundningen av Land’s End imorgon. Efter rundningen har vi både plan a, b och c men huvudspåret är att stå på i några dygn och ta oss till Dublin.

Fiskebåt i Newlyn
Fiskebåt i Newlyn

Jag kommer att lägga in länkar här i bloggmenyn till vår AIS-position men det är alltid så sent när jag skriver så det blir inte tid för det. Här är i alla fall en länk till Marine Traffic så länge för er som vill följa oss på vägen:

http://www.marinetraffic.com/en/ais/home/shipid:4199345

Vi hörs om några dagar!

Mot Land’s End

Vi fortsätter väster ut mot Land’s End som är Cornwalls och Englands västligaste udde. Just nu ligger vi i Falmouth och fixar och bunkrar. Hela tiden säger vi att vi bara ska fixa en stund till och sedan ska vi ta det lite lugnt och känna att vi har semester, men det är så roligt att joxa med Estromo så så det har inte blivit så mycket semester än.

Falmouth kallar sig, som så många andra orter på sydkusten, för Englands seglarmecka.
Falmouth kallar sig, som så många andra orter på sydkusten, för Englands seglarmecka.
St Anthony's Lighthouse på östra sidan av infarten till Falmouth harbour
St Anthony’s Lighthouse på östra sidan av infarten till Falmouth harbour
En av alla branta gränder i Falmouth
En av alla branta gränder i Falmouth

En sak vi försöker utröna är hur mycket diesel vi gör åt med på olika varvtal. Det är viktigt att veta inför kommande överseglingar. Idag har vi köpt och fyllt fyra reservdunkar som passar precis i kistan på akterspegeln. Himla fiffigt. Inte lika fiffigt att hälla diesel på skorna…

Obra

En fixardag i Salcombe

Det blev en väldigt blöt och vågig tur till Salcombe, som för övrigt uttalas “Sålkomb” om man vill låta världsvan. Åtta meter rakt i näsan och gammal hög sjö blandad med ny och motström på några knop och så allt det där i tolv timmar. Det var en sån där dag när man undrar vad man håller på med. Väl framme smälte vi fullständigt när vi kom in i det sagolandskap som är Salcombe. Det är en nästan overkligt charmig liten semesterort med små affärer hotell och pubar och vindlande smala gränder, allt inbäddat bland höga kullar med hus, gårdar och kossor som går och betar.

b1

Hela dagen och gått åt till båtfix. Skot, rullelinor, uthal och seinfall har bytts ut mot nya och fina. Estromo blir lite, lite finare för varje dag. På eftermiddagen anlände äntligen våra sista kartonger med utrustning hemifrån. De har stått i en lada i Salcombe i ett par månader och väntat!

b2

Imorgon fortsätter vi väster ut…

Dagens skutt till Portland

Idag gjorde vi äntligen loss från Hamble Point. Första målet är att ta oss till Salcombe för att hämta upp de sista prylarna som vi låtit skeppa över för att ha med på hemresan. Bland annat ligger vår dinge och utombordare och väntar på oss. Vi beslöt oss för att dela på de ungefär 100 distansen och mellanlanda i Portland som ligger ungefär halvvägs.

bl3

Det var mäktigt att få gå förbi The Needles på den västra udden av Isle of Wight. Klipporna sticker upp ur vattnet som vita, vassa tänder och det är lätt att förstå att vraken ligger tätt i den smala passagen in mot Southampton.

Imorgon blir det tidig avgång mot Salcombe.

Vågigt på Lindholmen

När Götaverkens gamla flytdocka försvann från Göteborg för ett tag sedan försämrades förhållandena för många av båtarna i hamnen på Lindholmen. Svallvågor från passerande fartyg på Göta älv går nu rakt in i hamnen och drabbar fräst dem som har sina båtar längs bryggan utanför Ericsson.

I går hörde Grefab av sig till oss och frågade när vi kommer hem. De lånar ut vår plats till en stackare från västra sidan av hamnen och undrade hur länge han kunde ligga kvar.
“Han kan få ligga kvar hur länge han vill om vi får komma tillbaka till Eriksbergshamnen där vi hör hemma”,  svarade vi. Typ. Och döm om vår förvåning när vi fick besked idag om att vi fått en plats på yttersta bryggan i vår gamla riktiga hamn!

Yttersta bryggan har vi legat vid förut, men det var innan man rustade upp hamnen under bockkranen och byggde alla nya hus runt dockan. Då fanns det ingen vågbrytare utanför och när vinden låg på från sydväst hände det att vågorna bröt in över bryggan.

Så kan det gå! Nu slipper vi leva i exil och dekalen på akterspegeln stämmer med verkligheten. Det blir en extra skön känsla när vi så småningom kommer hem till vår verkliga hemmahamn!

estromo_launch
Idag sjösatte vi Estromo här på Hamble Point. Snart bär det av!

Namnet på plats

Idag var en härlig dag för Estromo! Inte nog med att vi fick de nya namndekalerna på plats på akterspegeln och på sidorna, vi fick också äntligen AIS:en omprogrammerad med ny data tack vare grym service från DigitalYacht. Vill man ändra mmsi-nummer i Europa går det bra att göra det själv men för amerikaner är det inte lika enkelt. Där är bestämmelserna sådana att man måste lämna in transpondern till en auktoriserad återförsäljare för omprogrammering. På grund av det här vill man inte göra det för enkelt för amerikanska medborgare att ladda ner den nödvändiga programvaran. Den skickas via mail till dem som frågar efter den tillsammans med en vädjan om att inte sprida den vidare!

dekalerna

Hur som helst så fick Estromo både sitt rätta namn i AIS-ethern och på skrovet idag!