Årets äventyr går till Isle of Skye i nordvästra Skottland. Vi har tidigare varit och snuddat vid Skyes södra udde några gånger och sett de majestätiska bergstopparna torna upp is i norr men bara på håll. I år är det meningen att vi ska utforska ön i lugn och ro under några veckor i juli.
Vi gav oss iväg tidigt på midsommardagen fast inställda på att gå hela vägen från Göteborg till Inverness. Sist vi gjorde den sträckan med Estromo tog det exakt fyra dygn och vi var väl förberedda och bunkrade för att klara resan.
Vi viste att vi skulle få ett obekvämt dygn utanför norska kusten med vindar runt 14 meter och motig sjö som byggts upp på Nordsjön. Fläcken med hård vind låg parkerad söder om Norge och skulle inte flytta på sig på flera dagar så vi peppade oss att bita ihop och hade som målprojicering att få några lugna dygn så snart vi kommit ut på andra sidan.
Så mycket för den peppen. Efter bara någon timme i de ökända krabba vågorna söder om den norska sydspetsen gav vi upp. Hård vind är en sak men med krabb sjö som gör att man dyker in i varannan våg och stampar ner i nästa vågdal tappar man humöret rätt snabbt. Efter en sprängd schackel och en bortspolad svanhals beslöt vi oss för att göra ett slag in mot Farsund som låg och lockade bara några timmar bort.
Kontrasten mellan kaoset på havet och det spegelblanka, idylliska Farsund var slående. Det blev ett par dagar med reparationer och ytterligare bunkring innan vi gav oss iväg igen över ett betydligt lugnare Nordsjön.
Resten av överseglingen gick mycket bra. Vindarna var mestadels nordliga så det var rätt så kyligt, speciellt med tanke på vad vi vant oss vid i land den senaste tiden. Vi gick strikt på 6-timmars pass hela vägen vilket visade sig fungera perfekt. Vi har verkligen hittat rätt nu när det gäller avvägningen mellan vila och segling när vi är två personer ombord.
En viktig faktor är Estromos nya navigeringsutrustning som gör det möjligt för den som har vakten att ta med sig en platta med AIS, sjökort och radar vart man än går ombord. Det gör att (så långt vädret tillåter) vakthavande kan koka kaffe, laga mat och gå på toa på sin vakt, hela tiden med full uppsikt. När den andra vaknar är maten klar och det är bara att lösa av.
Efter ett par dygn kom det efterlängtade “Land i sikte!” och inte minst “Internet!”. Sista dygnet i Moray Firth är alltid extra trevligt då man seglar längs kusten i Firthen och har 4G-kontakt nästan hela tiden.
Vi ville tajma ankomsten till Inverness så vi skulle få medström in genom det trånga sundet vid Chanonry Point och komma med den första slussningen vid Clachnaharry Sea Lock. För att inte komma fram för tidigt rullade vi in seglen och gick på bara en liten snutt av förseglet den sista biten in i Firthen.
Taktiken fungerade även om det känns lite fånigt att slöra i fyra knop när man kunde göra det dubbla. Tidigt på morgonen närmade vi oss Chanonry Point som är ett känt tillhåll för delfiner som tycker om att hoppa i tidvattenströmmarna.
Några timmar senare var vi framme vid Kessock Bridge och kunde ropa upp Clachnaharry Sea Lock. Vi fick gå direkt in i slussen och en stund senare låg vi förtöjda inne i marinan.
Nu ska vi ta igen oss en dag innan vi går vidare genom the Caledonian Canal över till västkusten och huvudmålet för vår segling.
Estromo 