Regn och strapatser

Efter dagarna på Isle of Mull och Tobermory var vi sugna på lite äventyr igen och fick det med råge. Enda sedan vår förra segling i Skottland för fyra år sedan har vi drömt och planerat om att lägga till i viken på ön Rum mitt emot ön Eigg. Förra gången seglade vi mellan öarna på väg ut till Coll och när jag tittade i sjökorten syntes tydligt den skyddade (verkade det som) viken på Rum där man kunde ligga för ankar. Enda sedan dess har jag funderat på hur det skulle vara att få ro iland och bestiga åtminstone någon av de mindre topparna på ön.

Vädret var riktigt bedrövligt när vi vaknade på morgonen och skulle så fortsätta i någon dag till men vi hade bestämt oss för att gå vidare och vinden skulle blåsa från sydväst så vår vik låg perfekt…

För att göra en lång historia kort så hade vi inte lä utan låg snarare i en vindtunnel där det blåste mer inne i viken än utanför. På något sätt fångade bergen vinden som i en tratt och skickade den ner längs vattnet där vi låg så det gick vita gäss längst in. Det blev en natt med kläderna på och ständig beredskap om ankarlarmet skulle gå. Med vinden vinande och regnet smattrande på däcket hade det varit ett rätt besvärligt scenario men ankaret höll oss på plats hela natten!

Nästa morgon lämnade vi tidigt för att gå in till Mallaig utan att ens ha gått iland på Rum. Snopet på ett sätt men nu känns ön nästan än mer mystisk och åtråvärd. Vi stod i regnet och snålblåsten och såg slottet på stranden och bergssluttningarna som tonade upp sig i diset. Närmare än så kom vi inte.

Mallaig har vi legat i förut. Det är en riktig liten håla men en bra mellanlandning om man vill bunkra och ha en skyddad hamn. Samhället är mest känt som slutstationen för The Jacobite steam train, eller tåget till Hogwarts som många kallar det. På puben träffade vi en man från Yttre Hebriderna och som hade rest in för att ta emot en släkting från Norge. Han passade på att öva sin norska (typ tre ord) och berättade om livet på den nordliga ögruppen, precis det som Kajsa just läser om i en triologi böcker!

På kvällen i Mallaig slutade det äntligen regna och vi fick se lite blå himmel. Det gick ett rykte på stan att imorgon kommer sommaren och det gjorde den! På morgonen startade vi tidigt för att gå ner till Dunstaffnage som ligger strax norr om Oban.

Dunstaffnage ligger lägligt till om man ska gå in till Corpach och in i The Caledonian Canal. På vägen in passerar man det smala sundet Corran där det blir upp till fem knop ström och den vill man ju inte ha mot sig. Det gäller att planera och starta i rätt tid!

Nu ligger vi i kanalen alldeles ovanför Neptune’s Staircase och i morgon börjar vi genvägen genom Skottland med siktet inställt på Inverness om några dagar. Där ska vi bunkra och vänta in rätt förutsättningar för att äntligen få segla hem Estromo över Nordsjön till hennes nya hemmahamn!