En sommar i kända vatten

Vi har haft som en oskriven strategi att ha ett äventyr vartannat år. Efter att ha seglat till Skottland eller London har vi tagit det lugnt och hållit till på Kattegat följande år. Så blev det även den här sommaren (2017) då vi bestämde oss för att segla runt i Danmark under några veckor.

Första hindret: Trafikzonen mellan Sverige och Läsö. Det gäller att sikta på rumpan på lastfartygen.
…och sedan kommer det trafik åt andra hållet. Skönt när man är förbi farleden och kan köra in mellan Läsö och Anholt.

Vi tajmade avgången från Göteborg på eftermiddagen så att vi skulle komma in i Ballens hamn på Samsö under förmiddagen dagen därpå. Där låg vi kvar i några dagar och varvade ner och kom in i semesterläge.

Estromo vid den gamla rötna kajen i Ballens hamn.

Därefter gick vi söder över i maklig takt via några mysiga små ställen.

Estromo i Rudkøbings hamn

Sommarens höjdpunkt var att få upptäcka och utforska Ærøskøbing på Ærø. Det är en charmig liten by som är över 700 år gammal.

Ærøskøbing
Kappsegling i Ærøskøbing

Vi hamnade så småningom i Tyska Flänsburg innan vi vände om och seglade norr över igen.

Det blev en lagom lugn sommar och fungerade bra som mellan-säsong innan Skottlandsseglingen  nästa år!

Advertisements

Tillbaka under kranen

Efter att ha legat hela vintern i vår gamla hamn på Lindholmen har vi äntligen flyttat hem till Eriksberg! Vi har också fått en plats mitt på bryggan istället för den gamla, yttersta platsen som var lite krånglig att vända in i. Det kändes som man fick tömma halva batteriet till bogpropellern för att komma runt.

Den nya sprayhooden är också mallad och beställd för leverans lagom till påsk. Det ska bli skönt att bli av med ytterligare lite grönt på Estromo. Snart är hon helt grå och vit!

Perfekt seglingsvinter!

Precis som med gamla Ester ligger Estromo i sitt rätta element och är seglingsklar året runt. Så länge vattnet är mjukt går det att segla även om det är lite extra obekvämt och kallt ibland och än så länge har det varit en perfekt seglingsvinter! Ingen is och ovanligt varmt.

Rivöfjorden förra helgen
Rivöfjorden förra helgen…

När det gäller göralistan är den nästan oändligt lång och nästan allt är lika roligt! Man vill börja med allt på en gång men det gäller givetvis att prioritera så att saker händer i något sånär rätt ordning. Allra överst på listan hamnade El och batterifrågan. Det blev, som vi räknat med, en rätt så kostsam investering med helt ny och utökad batteribank plus en isoleringstransformator så att vi kan ligga med landström utan risk för läckage.

Under vintern kommer också mycket av elektroniken ombord att installeras om. Som vanligt har Den-Tidigare-Ägaren haft lite egna åsikter om hur marin elektronik ska installeras och kopplas samman. Ingen katastrof på något sätt men onödigt trassligt och fult. Parallelt med den traditionella marina elektroniken kommer vissa speciella sensorer att installeras som har med ett spännande sidoprojekt att göra. Jag kommer att blogga mer om det under vintern och våren så om du intresserad av marin elektronik, machine learning och navigering i allmänhet så kan det finnas anledning att återkomma!

Utvändigt kommer Estromo att genomgå en viss förändring redan i vår. Kortfattat kommer allt grönt att bli grått. Det mest akuta gröna är sprayhooden som bokstavligt talat håller på att falla isär. Förhoppningsvis håller den vintern ut om det inte stormar allt för mycket. Även uv-skydden på seglen kommer att bytas ut och det gröna soltaket i sittbrunnen kommer att monteras bort helt och hållet. Det ska bli väldigt skönt när Estromo är helgrå och fin som en aluminiumbåt ska vara!

img_3077-1More as it happens som de säger!

 

Home at last!

Det blev några sköna dagar i The Caledonian Canal. Under vissa passager var vi helt ensamma i slussarna trots att det här ska föreställa högsäsong. En slussvakt hävdade att svenskarna går västerut och norrmännen österut. Vet inte riktigt hur seriös forskning det låg bakom det påståendet.

Väntar i Corpach, alldeles i början av kanalen.
Väntar i Corpach, alldeles i början av kanalen.
Tågbron i Corpach som The Jacobite korsar
Tågbron i Corpach där The Jacobite steam train passerar
Påväg att påbörja uppslussningen i Neptune's Staircase
Påväg att påbörja uppslussningen i Neptune’s Staircase
En vanlig dag på kanalen
En vanlig dag på kanalen
Ibland är det så vackert så det gör ont. Man vill bara gå iland och sätta sig i en slänt och läsa Sagan om ringen...
Ibland är det så vackert så det gör ont. Man vill bara gå iland och sätta sig i en slänt och läsa Sagan om ringen…
Vattenfall i kanalen
Vattenfall i kanalen
Ett gamalt vrak och ytterligare en ruin.
Ett gamalt vrak och ytterligare en ruin.

Efter några dagar var vi framme i Inverness och kunde leva storstadsliv för en dag. Inverness är ett riktigt häftigt avbrott mitt uppe i Skottland. Ena stunden är man ute i vildmarken och så plötsligt sitter man på ett Costa café mitt i en stad!

Ett säkkpipegäng övar uppe vid Inverness Castle. Riktigt mäktigt när man står nära och känner basgångarna.
Ett säckpipegäng övar uppe vid Inverness Castle. Riktigt mäktigt när man står nära och känner basgångarna.

Det blev bara en dag i Inverness. Vi hade först tänkt gå på tisdag eftermiddag men efter att ha studerat väderutsikterna bestämde vi oss för att gå redan på måndagen för att lura lite sämre väder som skulle dyka upp hemma på västkusten i slutet av veckan.

Hejdå för den här gången Inverness.
En sista glimt av Inverness under Kessock Bridge
Vid Chanonry Point dök det upp några riktigt stora delfiner som följde oss ut genom sundet.
Vid Chanonry Point dök det upp en grupp stora delfiner som följde oss ut genom sundet.
Chanonry Point är känt som den plats där man från land har störst chans att se delfiner. Här är stranden alltid kantad av fotografer som väntar på att få se delfiner leka ute i sundet. Känns extra häftigt att få vara mitt ibland dem!
Chanonry Point är känt som den plats där man har störst chans att se delfiner från land. Här är stranden alltid kantad av fotografer som väntar på att få se delfiner leka ute i sundet. Känns extra häftigt att få vara mitt ibland dem!

Överfarten var av mittemellan-karaktär när det gäller Nordsjön. Ingen jättehård segling men ingen semester heller. Som mest upp mot 12 meter men alltid förlig vind och vågorna från rätt håll. Regn lite då och då och rätt så kallt.

Kajsa parerar vågor med säker hand
Kajsa parerar vågor med säker hand
Ännu ett par utslitna handskar
Ännu ett par utslitna handskar…

Överseglingen tog nästan exakt fyra dygn. Vi gick ut genom slussen vid Clachnaharry seaport strax efter fem på måndag eftermiddag och gick in under Älvsborgsbron hemma i Göteborg vid fyra-tiden på fredagen.

Den här gången hade vi ingen kommunikation alls med oljeindustrin mer än att några säkerhetsfartyg lade sig i vägen väldigt demonstrativt så vi fick göra några bågar här och där.

På Nordsjön
Ett av få möten på vägen över
Plattform på Nordsjön
En av alla plattformar längs den Brittiska gränsen på Nordsjön.

Enda kommunikationen på Nordsjön var med två stora fartyg som kom långsamt glidande längs plattformarna vid den Brittiska gränsen mitt i natten och ösregnet. Vi hade just tänkt passera när Kajsa såg på AIS:en att den ena höll på med kabeldragning. Kanske inte helt lyckat att passera för nära där. Jag ropade upp dem och fick anvisningar om avstånd om vi ville passera bakom. När vi avslutade tackade de så mycket för samarbetet. Artigt tycker jag.

Fyra dygn efter att vi lämnade Inverness passerar vi under älvsborgsbron och in på vår nya plats under Eriksbergs-kranen.
Fyra dygn efter att vi lämnade Inverness passerar vi under älvsborgsbron och in på vår nya plats under Eriksbergskranen.

Just nu infinner sig en känsla av lättnad och lite stolthet när vi lyckats med projektet att segla hem Estromo. Alla galna idéer med modifieringar som skulle utföras och överskeppning av utrustning fungerade trots allt! Nu ligger båten på sin nya plats och vi kan äntligen sova ut ordentligt!

PS: Vi sov 12 timmar per natt de två första dygnen i hemmahamn.

Regn och strapatser

Efter dagarna på Isle of Mull och Tobermory var vi sugna på lite äventyr igen och fick det med råge. Enda sedan vår förra segling i Skottland för fyra år sedan har vi drömt och planerat om att lägga till i viken på ön Rum mitt emot ön Eigg. Förra gången seglade vi mellan öarna på väg ut till Coll och när jag tittade i sjökorten syntes tydligt den skyddade (verkade det som) viken på Rum där man kunde ligga för ankar. Enda sedan dess har jag funderat på hur det skulle vara att få ro iland och bestiga åtminstone någon av de mindre topparna på ön.

Viken på ön Rum
Viken på ön Rum

Vädret var riktigt bedrövligt när vi vaknade på morgonen och skulle så fortsätta i någon dag till men vi hade bestämt oss för att gå vidare och vinden skulle blåsa från sydväst så vår vik låg perfekt…

Regn och dålig sikt på väg till Rum
Regn och dålig sikt på väg till Rum

För att göra en lång historia kort så hade vi inte lä utan låg snarare i en vindtunnel där det blåste mer inne i viken än utanför. På något sätt fångade bergen vinden som i en tratt och skickade den ner längs vattnet där vi låg så det gick vita gäss längst in. Det blev en natt med kläderna på och ständig beredskap om ankarlarmet skulle gå. Med vinden vinande och regnet smattrande på däcket hade det varit ett rätt besvärligt scenario men ankaret höll oss på plats hela natten!

Nästa morgon lämnade vi tidigt för att gå in till Mallaig utan att ens ha gått iland på Rum. Snopet på ett sätt men nu känns ön nästan än mer mystisk och åtråvärd. Vi stod i regnet och snålblåsten och såg slottet på stranden och bergssluttningarna som tonade upp sig i diset. Närmare än så kom vi inte.

Närmare Rum än så här kom vi inte den här gången
Närmare Rum än så här kom vi inte den här gången

Mallaig har vi legat i förut. Det är en riktig liten håla men en bra mellanlandning om man vill bunkra och ha en skyddad hamn. Samhället är mest känt som slutstationen för The Jacobite steam train, eller tåget till Hogwarts som många kallar det. På puben träffade vi en man från Yttre Hebriderna och som hade rest in för att ta emot en släkting från Norge. Han passade på att öva sin norska (typ tre ord) och berättade om livet på den nordliga ögruppen, precis det som Kajsa just läser om i en triologi böcker!

Kväll i Mallaig
Kväll i Mallaig

På kvällen i Mallaig slutade det äntligen regna och vi fick se lite blå himmel. Det gick ett rykte på stan att imorgon kommer sommaren och det gjorde den! På morgonen startade vi tidigt för att gå ner till Dunstaffnage som ligger strax norr om Oban.

Äntligen sol och värme! Tidig morgon påväg från Mallaig till Dunstaffnage
Äntligen sol och värme! Tidig morgon påväg från Mallaig till Dunstaffnage
Rum tittar fram bakom Eigg. Ön som vi tvingades lämna dagen innan. Nu hade det varit perfekt för ett besök...
Rum tittar fram bakom Eigg. Ön som vi tvingades lämna dagen innan.
Tidig fiskare
Tidig fiskare
Eilean Musdile lighthouse
Eilean Musdile lighthouse

Dunstaffnage ligger lägligt till om man ska gå in till Corpach och in i The Caledonian Canal. På vägen in passerar man det smala sundet Corran där det blir upp till fem knop ström och den vill man ju inte ha mot sig. Det gäller att planera och starta i rätt tid!

Fyren på udden vid Corran
Fyren på udden vid Corran där vi fick ett par knops medström
Ibland känns det som man seglar omkring i en oljemålning...
Ibland känns det som man seglar omkring i en oljemålning… Påväg in mot Corpach

Nu ligger vi i kanalen alldeles ovanför Neptune’s Staircase och i morgon börjar vi genvägen genom Skottland med siktet inställt på Inverness om några dagar. Där ska vi bunkra och vänta in rätt förutsättningar för att äntligen få segla hem Estromo över Nordsjön till hennes nya hemmahamn!

Lugna dagar

Efter att ha legat första natten på boj ute i hamnen i Tobermory beslutade vi oss för att gå in och ta en bra plats i marinan och stanna i några dagar till. Vi behöver en paus i seglandet för att sköta om både båten och oss själva ett tag.

Lady's Rock
Lady’s Rock

Det finns tråkigare ställen att ligga still på än Tobermory på Isle of Mull. En handfull restauranger, butiker, en riktig pub och så den kombinerade leksaks-, järn-, gitarr-, och spritaffären. Vad mer kan man begära?