Tidigt nästa morgon kastade vi loss och lämnade Fair Isle i samma dimma som vi funnit henne dagen innan. Det blev ett kort och intensivt besök och vi kommer definitivt att komma tillbaka. Det skulle komma ordentligt med vind i några dagar så vi var angelägna om att få en bra plats i nästa hamn. Jag hade ringt hamnvakten på den nordliga Orkney-ön Westray dagen innan och han trodde det skulle vara möjligt att få plats inne i den gamla fiskehamnen Pierowall Harbour som numera har en pontonbrygga för gästande båtar.
Vi följde Fair Isles norra kust och nådde udden med fyren Skroo, som vi besökte landvägen dagen innan. Runt fyr-udden ligger spetsiga klippor med tusentals häckande Puffins och andra fågelarter. Det är lätt att förstå vilken central roll ön har haft för fågelskådare sedan långt tillbaka i tiden. Vi satte segel och styrde väst-syd-väst mot Westray. Fair Isles klippor försvann en efter en tillbaka in i dimman.
Det blev ännu en fartfylld segling, den här gången mot Orkney och Westray. När vi fick land i sikte insåg vi att vi nu kommit till ett betydligt plattare landskap än det vi vant oss vid från Shetland och Fair Isle.
Framme i Westray fick vi en perfekt plats i hörnet bakom den höga piren. Tätt efter kom Sula som vi legat utanpå på Fair Isle, så vi skulle få fint svenskt sällskap i några dagar till.
Westray är ingen metropol direkt. Här finns två små mataffärer, ett café och ett hotell. Nu gäller det att dra ut på vistelsen och inte besöka alla attraktioner första kvällen…
Estromo 