Det är nästan så vi får nypa oss i armen när vi vaknar upp i Kirkwalls hamn på Mainland, Orkney. Är vi verkligen här redan!? Men det är klart, vi har ändå gjort några mellanlandningar på vägen. Först Skagen i ett par dagar och sedan efter en dygnssegling, Mandal i Norge där vi gjorde de sista förberedelserna för överseglingen och bunkrade vatten, proviant och diesel. Mandal var inget att skriva hem om. Inte lika charmigt som Farsund som vi brukar använda som sista avstamp, men duger som mellanlandning ändå.
Som vanligt satt vi, dagarna innan avsegling, med näsorna i grib-filer och väderrapporter och letade efter fönster. Vi hade ju tillryggalagt en tredjedel av sträckan redan så det borde räcka med ett fönster på drygt två dygn för att ta oss över om vi siktade på Wick, längst upp på Skottlands ostkust.
Till slut dök ett rätt så stökigt fönster upp. Vinden skulle växla både i riktning och styrka, det skulle regna och vara mulet till och från, MEN om vi bara höll en hyfsad fart på drygt 5 knop skulle vi hinna före ett område med västlig hårdare vind på lördagen. Vi gav oss av på onsdag morgon efter att ha toppat upp med (väldigt billig) norsk fuldiesel.
Resan över gick i stort sett enligt plan och det blev några dygn med delfinbesök, väjande för oljeplattformar och en massa nedladdade poddar och ljudböcker.
Efter drygt två tredjedelar av sträckan började vinden mota allt mer och det vi hoppades var en kantring till en mer sydlig riktning, parkerade istället på en ren västan med tillhörande allt högre vågor. Inget vi inte kunde handskas med, men väldigt obekvämt med ett ständigt stampande. Det skulle inte bli någon sömn under de förhållandena för den som var ledig från vakten. Dessutom kunde vi knappt hålla fem knop, och började riskera att hamna i den riktigt hårda motvinden som var i antågande.
Det blev ett lätt beslut att plussa på 25 grader på kursen så att vi istället siktade på Kirkwall! Varför tänkte vi inte på det tidigare? Den nya kursen gjorde att vi slapp stampandet, fick en fin seglingsbar vinkel och gjorde bra över 6 knop! Genom att gå direkt upp till Kirkwall snarare än Stromness slapp vi gå via Pentland Firth med allt det kan innebära.
Det dröjde inte länge förrän vi kunde skymta Orkneys Mainland i fjärran och sju på kvällen samma dag var vi fastknutna här i Kirkwalls hamn!
Nu ska vi sova ikapp, bunkra och vara sociala med min bofasta kollega. Sedan återstår nästa utmaning; att segla sydväst, förbi Cape Wrath och ner till Isle of Lewis, den nordligaste ön i kedjan av öar som utgör Yttre Hebriderna, vårt mål för seglingen.
Estromo 