Framme!

Nästan exakt tre dygn tog överseglingen från Farsund i Norge till White Hills, en bit in i Moray Firth. När jag kollade med Hamnkaptenen om det fanns plats sa han att om jag hör av mig en kvart innan vi är framme så kommer han ner och tar emot. Snacka om service! Vi fick en karta över byns alla attraktioner: en pub, ett café och en mataffär. Han tipsade om att det är samma ägare till affären som till caféet och att det är helt OK att man köper med sig öl och vin från affären och dricker till maten på caféet…

Det är rätt så oftaman drar till med något i stil med “det var det häftigaste jag har sett”, men i morse såg Kajsa och jag något som faktiskt VAR det häftigaste. Jag hade tagit nattpasset som var att segla i total dimma men med god halvvind i runt 6 knop. Riktigt gott fräs i total dimma och mörker och med AIS och radarn snurrandes. Bara det var en upplevelse. Jag hade sovit ut medan Kajsa tog morgonpasset, dimman hade lättat lite och solen letade sig precis igenom. Vinden hade nästan dött ut och vi pratade precis om att starta motorn. Då hörde jag ljudet som man hört så många gånger i naturfilmer, det ihåliga ljudet en val gör den den kommer upp till ytan och blåser i sitt hål. När jag vände mig om såg jag, mindre än hundra meter från vår båt en stor val långsamt svepa förbi ner i vattnet. Jag vrålade till Kajsa och när hon vände sig om upprepades det en gång till. Sedan såg vi den inte mer.

En val alldeles bredvid Ester! 🙂

Just nu sitter vi och är rätt så nöjda efter en sväng på stan (caféet, affären och puben) och är dessutom nyduschade. Jag har fått order från engelsmannen bakom oss att man måste sova minst tio timmar i streck efter en tre dygns double-handed segling som vår. Jag tror faktiskt att jag ska ta och lyda honom.